Två vilda och galna 2 åriga huliganer som till en början hetsar varandra till hyss & trots medans vi vuxna tjatar.
Två hundar som skäller & gnyr & en olidlig hetta utan sol.
Nervsammanbrott.. Nästan!
Efter många hetsiga och samtidigt mysiga timmar tackar Kiddo för sig och somnar svettig på min arm i soffan, tystnaden var nästintill läskig blandat med underbar när endast fläktens sus hördes.
Sccccch!!
Då knackar grannen på och hundarna flyger i taket och skäller och låter som ett krig mellan 100 hyenor, Kiddo vaknar och flyger upp ur soffan och vägrar somna om (!)
Tackar!!
Enda alternativet var en bilfärd för att få Kiddo att somna om samt att slippa höra hundgnäll!
Skrattattacken kom över oss, tårarna sprutar och jag ser knappt vägen!
Kiddo leker sportkommentator i baksätet och babblar som mor sin på fyllan, ordet mamma kom 100 gånger och i en fart att de knappt hördes.
Mer skratt, övertrötthet och en vinglig bil susar förbi så alla medtrafikanter lär ha trott att alkisen snott bilen och vinglat iväg.. Åååå motorstopp på de (!)
Där stod vi ett bra tag tills skrattet lagt sig!
473 ml RedBull senare i kroppen utan ett dugg piggare än innan ✔

Gör om gör rätt..

Bästa känslan som finns är att inte planera!
Vi vaknar upp i en cirkus med barn & hundar och solen steker genom fönstret!
Efter en frukost ute på altanen bestämde vi oss på sekunden att åka på loppis samt shopping, sagt och gjort!
Lunch?
Vi tar bara nått ✔
Sen då?
Bad, lek & bus med huset fullt av energi!
Älskar att inte ha planer!
Lite av min grej ✔

Välbehövlig ansiktsmask fyllde på trötta ansikten och kvällen avslutas på altanen med regnet smattrandes på taket med lite vin! Livring The dream!

In i varma bilen för att styra mot Västerås lilla grannkommun.
Den lilla grannkommunen där jag träffade min stora kärlek, där jag spenderat mycket tid.
Det var där vuxenlivet startade för första gången.
I den lilla kommunen där killen bodde som fick mina fjärilar i magen att flyga varje dag i 5 år, han som senare kom att bli en av mina bästa vänner.
Att styra skitiga lilla My in på en parkering och bara andas gav minnen som överrumplade mig, och känslan att vilja skratta hysteriskt och gråta massor kom på engång.
Konstig känsla att inte veta hur jag ska styra tankarna eller ens försöka se nått framför mig, allt bubblar som en champagnedrink!
Efter några koppar kaffe och för mycket fika med socker är jag skakig och aningen kluven om jag ska besöka X's fina mor eller inte?
Long timme no see.

Ett brev till en kall anstalt där en varm person sitter av sitt straff är skrivet..
Men inte skickat!
Snart så..

Dags för veckan nr.2 i Juli månad att vara ledig, när solen är framme ska jobbet vänta!
Vaknar trött och sliten och vägran att gå upp tills Jag kom på att det var just idag som lilla My skulle ta mig & Kiddo till barndomsstaden, efter den påminnelsen flög jag upp med rufsigt hår & slitna ögon!
Dags att fånga dagen fick en ny innebörd.
Plattan i mattan med solen i ögonen och en stund senare kom lugnet över mig- Västmanland-skylten skymtade fram och jag blev hel!
Mys & kvalitetstid med mamma följt av utelek & grillning hos pappa!
Fullt hus med folk, grillrök, drinkar, kaffe & skratt ✔
Tänk att ha så stor och fin familj, det är lyx.
Alla barn+ respektive, vänner, grannar och bekanta är familj i min familj, alla är välkomna och energin flödar!
Lyxigare vore att flytta alla till lilla nya staden, det är nått jag ska önska mig varje kväll när klockan slår 22.22!

Utmattad Kiddo somnar nöjd & glad i mitt knä och för mig själv & min älskade mor blir det balkonghäng och ett glas vin.
Fredagsmys kanske har en innebörd ändå?

Fullt ös & nästan medvetslös på jobbet denna veckan ✔
Spring som om du vore jagad av vargar ✔
Bra för mig att löpa som ett kattdjur, dels slipper jag fundera och dels förbränner jag lite av allt hull jag lyckats samla på mig på äldre da'r.
Trots svett i pannan, tallrikar som bränner armarna av mig och stress upp i halsen så var dagen perfekt eftersom min Nedräkning till morgondagen påbörjades tidigt, imorgon är de dags för mitt kära Västerås igen.
Tok älskar mitt fina Västerås..
Inte konstigt att jag inte kan bli kär på riktigt när jag är kär i mitt barn, mitt Västerås, mina vänner & familj, materiella saker, pengar, blommor, solen, tatueringar, rosévin, ljus, skor, heminredning osv osv.
Vart fan ska de finnas kärlek över till nån kille?
Lär börja sålla bort lite kärlek på onödigt och faktiskt göra lite plats om det nu skulle dyka upp nån som skulle bli min Mr.Big, för singelmorsa är inte alltid så spännande. Dags att börja leta så jag har nån att mysa med när hösten & mörkret kommer, förslag?
Även garderob borde rensas, tankar raderas, cigaretterna fimpas & skrotet börja lyftas, mycket måsten och mycket ångest.

Kryper ner helt ensam med Lars Winnerbäck & Melissa Horn samtidigt som regnet smattrar mot mitt sovrumsfönster !

Söndagen bjöd på grillat, glass & rosé i solen innan bussen tog oss till staden 4 mil bort för uteservering och GylleTider konsert med Harrys gänget!
En riktig folkfest med sprutande svett, danssteg och skratt ✔
Energidepåerna är påfyllda, tur de då en del energi försvann på annat onödigt som än idag tar lite energi.
Med snurrande tankar 2 dagar senare hör jag även GT's sköna låtar eka lite i huvudet, mindre & mindre för att lämna plats till mina tankar & demoner.

Osäker på om de verkligen är rätt, beslutet..
Finns de en anledning med allt ?
Idag kl 21.56 slog övertygelsen mig i ansiktet..
Vi var inte menade.

Avslutar en perfekt Tisdag med Liten & vackraste vän på stranden med dubbelavsnitt av mina tjejer i Sex and The City!

Ännu en gång är circus på påhälsning i min värld!
Då menar jag inte circus som i tält i roliga färger, elefanter & ballerinor utan circus som i ding-ding värld- där allt uppe är nere, där allt fram är bak och lite upp och ner!
På nått konstigt vis står jag stilla i mitten som huvudperson och iaktar med hopplösa ögon på allt som snurrar fort runt omkring mig, för fort, så fort att jag mår illa.
Hur lyckas jag alltid ?

Efter några timmar på jobbet stämplade jag ut tidigare och uppsökte min lifecoatch Lars Winnerbäck, efter några kloka och igenkända ord känner jag mig aningen lugnare & tröttare.
Trött, blötfet & blek ✔
Säger ju att jag lyckas med allt jag tar mig för och lite till!
Aldrig förr har sömntimmarna varit så efterlängtade, och denna natt tänker jag sova och endast vakna upp om allt är bra igen, ett löfte!
Jag svär..

Såklart är jag & min vapendragare bäst på att njuta!
Onsdagen gjorde vi total succé ute, första anhalt var Mastis & mat, andra anhalt var på mitt jobb och avslutade kvällen som övergick till natt på Onsdagsklubben på Statt!

Jag är så otroligt glad över att ha RedHair som vän & stöttepelare när jag mellan varven slickar asfalt och simmar under brunnslocken ❤

I Knew you were trouble when you walked in, so shame on me..
Jag får stå mitt kasst och lite skylla mig själv att allt är som de är!
Ignorera aldrig en magkänsla- läxa till mig!

Började gårdagen med en bilresa till en av barndomsstadens grannstäder för ett besök på parken zoo med en del av familjen samt barndomsvän med barn.
Skinande sol, hyperaktiva & envisa Kiddo's, mat& glass, djur, karuseller & spel.
Lyckan att se barnen överlyckliga är såklart obeskrivlig & resulterar såklart i överlyckliga vuxna.
Vinst på nästan varje spel ✔
I lilla My ryms inte mycket och än mindre nu när den är full i leksaker & prylar.
Utmattade & trötta slänger vi in oss i bilarna igen för den korta biten hem till pappa på landet, det är då nästa såkallade äventyr började..
Kiddo skriker aj om exakt allt och jag är jag dvs nojig.
För att testa om det gör ont på riktigt så erbjuder jag Kiddo att hoppa på studsmattan, vilket han ville men inte kunde, istället för att hoppa och va glad skriker ungen i smärta & ber själv om att jag ska ringa docktorn.
Då brast min hårda yta, min uppbyggda mur & min styrka- nerför kinderna rinner tårarna fortare & fortare (!)
Paniken är sekundrar bort.
Kastar in oss i bilen ännu en gång och styr mot akuten, med mig vid min sida är naturligtvis min pappa & systeryster, tack gode jävla gud för det.
Jag som ska vara den starka & stabila för mitt barn var svagare än någonsin och tanken på det gjorde det värre.
Skickades runt från akuten till barnakuten, tillbaka till akuten, upp på våningar och möten med systrar & läkare gav resultatet: stick i fingret & röntgen (!)
Att vänta är inte min starka sida och klockan är allt annat än min vän och plötsligt är det enda jag gör att vänta och kolla på klockan.
Svaren visade ingenting och diagnosen blev höftsnuva.
Hem och ge alvedon och ta det lugnt..
Mmmhmm ta de lugnt är ju precia de jag är bäst på, right?
Vi somnar utmattade i varandras armar av en lång dag med mycket aktiviteter och intryck!

Morgonstund har guld i mun- speciellt när Kiddo studsar upp utan smärta & leker med sin morfar så den hysteriska & slitna småbarns morsan får några extra minuters skönhetssömn, välbehövligt!

Shopping-Iphone5-vardagsparfym-grillat-fika-kärlek ✔
Sista kvällen i soffan med en barndomsvän ger blandade känslor för hemresan till lilla nya staden imorgon, som alltid.
Hemma är alltid Västerås, hemma är även i Karlskoga..

Länge lyssnat på Linus Svenning och varit smygkär i han, otippat?
Men igår kom ännu en våg över mig när jag blev kär i han igen ✔
Samma låt på repeat på youtube samtidigt som jag vilade mina ögon och all koncentration på just han.
Dom smilegroparna är att dö för, vilken kille.
Men han är en "låsas" person, asså nån som jag aldrig kommer träffa på rikigt, tur för han att slippa springa in i mig!
Efter att ha lyssnat sönder han tog vi ett just då as bra beslut- bada nakna i natten (!)
In i bilen med henne och hennes hemliga Mr.Big, och några km senare var vi framme i skogen vid vattnet.
Tystnad, mörker & dimma var vårat enda sällskap i natten när vi går från kalla luften ner i varma vattnet.
Okej, jag var naturligtvis sist i när känseln börjat lämna min lilla kropp full av frysknottror, men heey jag gjorde det!
Med blåa läppar & bröst likt Barbie's- utan bröstvårtor eftersom dom triööade av i vattnet begav vi oss hem igen med full värme i bilen, naturligtvis med Linus sjungandes från min vita Iphone (!) Heeey what did you expect?
Han är mitt frikort ✔
Tröttare än ord kan beskriva fångar jag & Kiddo veckans första dag för tidigt för min smak.. Men helt klart bästa starten på dagen att slå upp ögonen och se på betydelsen, trött eller ej!

Lediga dagar går fort & lite ångest känslor börjar samlas inför jobb i slutet av veckan.

Jaha då var dom onda demonerna på besök igen, välkomna eller ej.
Allt känns bra och jag är lugn & harmonisk- ett med mig själv.
Då plötsligt för en skit grej kommer demonsidan i min hjärna fram och jag trivs inte, och måste hem.
Packar ner mina grejer likt en säsongs arbetare och förbereder mig mentalt för vad jag strax är på väg att göra- avsluta ett kort kapitel i min självbiografi för att börja om, med ett nytt kapitel, med nya huvudpersoner, ny handling..
Osäker-Säker-Osäker tar över och solbrillorna åker på kl.21 när solen gått och lagt sig, allt för att dölja mina bruna osäkra ögon som svackar & tåras.
Bakom mina solglasögon är jag stark & tuff.. Eller?
Tårarna rinner ner oavsett mina solglasögon och jag är inte lika tuff längre.
Samtidigt som min irritation blandat med min osäkerhet styr mig så vet jag innerst inne att det jag kommer att göra kommer att få konsekvenser, men jag gör det ändå, bara för att jag redan bestämt mig.
Kastar in mig & några pusselbitar till livet i min lilla My-Bil och styr hemåt i mörkret med ännu mer osäkerhet i bagaget och en stolthet som inte bara hjälper i vissa fall utan även förstör i många fall.
Varför stoppar han inte mig? Håller fast mig & övertygar mig att stanna? Varför åker han inte efter? Har han gett upp om mig? Varför är jag så dum i huvudet?
Ångrar mig givetvis när jag vridit om nyckeln hemma och ringer upp Han som faktiskt gör allt för mig & då ångrar jag att jag ringde upp (!)
Avslutar med ett sms att vi ska skita i allt & önskar Han lycka till !!
Av vilken jävla anledning?
Det är ju inte det jag vill, så varför i hela helvetet beter jag mig som en snorunge?
Varför kan jag inte bara vara nöjd & faktiskt njuta av att jag mår bra och sluta få damp för smågrejer som faktiskt går att lösa om man väljer att kommunicera istället för att gå på impuls och fly?
Mitt stjärntecken som givetvis är Lejon står just för impuls, ledarmänniska som ska stå i centrum och ständigt är på jakt.
Det stämmer på mig, men kan månaden jag föddes i för snart 26 år sedan spegla så mycket av min personlighet eller är det så att jag fortfarande får skylla på tidigare händelser i livet som gör att jag agerar son ett rytande lejon?
Virvelvinden är startad för att snurra på ett enda åk utan uppehåll eller byte.
När mina bruna ögon slås upp för en ny dag möts jag av två underbart vackra blåa ögon som focuserar på nya E18 i min för stora säng- äntligen morgon!
Gårdagen är förträngd och starka Maja med Bamsefantasten Kiddo är redo för en solig Söndag..
Måste bara fundera lite till..
Det är ju Han jag vill ha, jag vill ju de.
Upp med den överhettade Iphonen med sprucket glas ännu en gång för att lätta på hjärtat. Han va inte lika övertygad som jag på min sak (!)
Tanken på att jag kanske förlorat för att jag inte kan kontrollera mina ord & handlingar gör mig arg på mig själv, den är inte rolig eftersom att hur mycket jag än springer så kommer jag aldrig bort från mig själv.
Skakig, less & dum i huvudet är jag nära att ge upp IGEN istället för att övertyga om att jag är hur bra som hellst!
Skottpeng på mig!
Jag lyckas få Han att stanna trots att jag försöker avsluta allt i samma läge som jag börjar.

"Jag är svår att leva utan, svår att leva med"

Vaknar av att jag är ensam (!)
Vart fan är mitt barn?
I samma sekund som jag funderar på om jag kommit till nangijala så hör jag kiddo gorma om att jag ska gå upp, såklart flyger jag upp och funderar på vart min sovkompis som jag somnade med kvälllen innan tagit vägen?
Har han dragit på plötsliga viktiga ärenden, en plötslig begravning eller inringd på jobb- som de brukar kunna låta i filmer när man vill fly.
Ikke! Han har gått upp med Kiddo så jag fick sova, perfekt om ni frågar mig.
Vilken kille.
Carpe Diem slog oss i ansiktet och diverse ärenden uträttades i solens stad.
Kiddo avslutar sin rockstjärne turné för dagen med ett dopp i sin nya pool, JL begav sig till 2013 mest besökta plats- Gymmet och själv bygger jag på vassen-kroppen med hjälp av en för stor påse godis.
Heeey what did you expect?
Eftersom jag är kvinna så kan jag göra fler saker samtidigt så medans käken jobbar för fullt med att tugga godis som en addict jobbar händerna hårt med att rensa ogräs ståendes på knä (!)
Inte kunde väl en levande själ tro att jag skulle stå i en myggsvärm svärandes med jord under naglarna för att få bort lite gräs som är på fel ställe?
Ligger inne med en del vuxenpoäng jag, plötsligt händer det!
Omväxling förnöjer.

Myggbiten, skitig & trött slänger jag mig i främlingens soffa och njuter av min ledighet!

Nu har jag hört tillräckligt ofta att min chansningsålder är 28 skrynkliga år (!)
Ibland tror folk att jag är 18 och ibland 30, men fucking 28 är mitt magic year.
Av vilken anledning liksom?
Då är det inte så konstigt att alla pojkar som en gång stått på rad är borta, att min energi att studsa upp ur sängen också är borta, allt har ju sin förklaring, right?
Men jag är inte säker på att jag vill se ut att vara snäppet under 30, redan!
Botox & filler nästa. ✔
Ta bort skrattrynkorna som jag fått genom mina dar och stryk över mina bekymmersrynkor i pannan, sen är jag redo att vara 25 år igen.
Kan de vara så att allt mitt festande, solande, rökande, lite sovande, mycket jobbande, barn osv har gett sitt?
Eller beror det inte bara på mina rynkor att jag ser old school ut?
Även om åldern bara är en siffra som de så flitigt tjatas om så vill jag inte se ut som 28 år. Punkt!
Gammal eller ej så är det dags att börja ta hand om mig själv igen, ansiktsmask, hårmask och en tripp till solariet skulle inte heller skada. Värdelöst att spela i samma liga som spöket laban, vi är trötta på varandra.
Medans ni andra njuter i solen och bränner er hud gör jag som Michael Jackson och gömmer mig inomhus bakom fönstrerna även idag, på Harrys.

Ett samtal i Fredags natt med tråkiga nyheter gav ändå energikick med tanke på personen i andra änden, vi känner inte varandra väl men ändå är det någon som är så otroligt lik mig så känslan av att vi känner varandra är ett faktum! Sedan var även tankebanan igång och förde mig tillbaka till back in the days, tänk om.. Tänk om..
Jobbhelgen gjordes på ett kick och med blandade känslor checkar jag ut och beger mig till JL på R-Gatan i lilla grannstaden där mitt jobb även är.
Trött som en gnu klär jag av mig och kryper ner brevid, i samma stund kommer min gamle vän ADHD på besök och jag känner hur tröttheten var lika bortblåst som löven på marken och rastlösheten kom över mig som en dimma. Nu då? Tick tack.. Jag får nästan Damp och det enda jag känner för att göra är att springa, vart?
Vart ska jag springa i lilla grannstaden som jag inte hittar i?
Smyger upp och klär på mig igen och kastar mig i Lilla My bilen och gasar allt jag kan tills jag nåt slutdestination B-Gatan! Jag kände känslan av lättnad & lugn när jag vred om nyckeln till min fina vita lägenhet på andra våningen.
Möts upp av en av mina två svarta vänner-Kompis.
Den andra svarta vännen är min själ.
Kryper ner i mina vita lakan och skedar med min katt (!)
3 timmar senare och allt annat än utvilad ringer klockan på min trasiga Iphone, en påminnelse om en ny dag att fånga på bästa möjliga sätt!
Söndag är fortfarande bästa dagen i veckan, om några dagar kommer alla dagar vara bästa dagarna då jag är ledig i 1 vecka!

Kan de va så att pirr i magen växer fram? Eller ska de komma på engång?

Allt går i 100 jämt när de gäller mig, sy mycket som möjligt på kortast tid, det är inte så att jag försöker slå något slags världsrekord utan det handlar om min personlighet eller gamla vanor sen back in the days, inte vet jag vilket och inte heller spelar det någon roll.
Efter kvällspass på jobbet i måndags kväll gasade jag allt jag kunde på sträckan mellan jobb & hem för att fånga några välbehövda sovtimmar innan Tisdagen stod för dörren ännu en gång.
Tidig Tisdag med grus ögonen som anb t byttes ut till några drag mascara i stället innan bilen packades full och äventyr stod på schemat- Kolmården.
Kartläsare vs. Racerförare var enkelt val, jag älskar att gasa & är totalt värdelös på att läsa kartor & beskrivningar, antagligen för att jag börjar läsa- hoppar mitten- tar slutet, som med allting annat. Finns inge tålamod & långdraget utan händelse är likamed döden för mig. Men att vrålgasa i kurvorna är kul. RedHair läser, jag gasar & barnet skriker, musiken höjs & rastlösheten tog över all luft i bilen, känslan när bilen stannade på en parkeringsruta utanför Kolmården var ungefär som ett halleluja-moment!
Djur högt och lågt, väder som växlar mellan öken & sibirisk vinter följt av vargavindar, svajande humör, lite så dagen såg ut, allt svajade på alla.
Svajandet fortsatte och jag-kan-inte-bestämma-mig-för-nått-längre kom på besök, och är kvar än idag! Vad ska jag göra? Vad vill jag göra? Måste jag bestämma mig?
Tillbaka till djurensvärld- Bamse som annars är skit tråkigt på B-Gatan blev plötsligt största lyckan någonsinn och blicken på min 2-åring när han fick träffa Bamse & hans vänner är obeskrivlig, men nått mellan varm i hjärtat så de brinner och brännandes tårar under ögonlocken. Själv ville jag på nått sätt försöka slänga mig upp på elefantens rygg och rida ut genom grindarna, hade inte heller gjort nått om elefantens skötare följde med bakom!
Lyckligaste Kiddo & tröttaste mamman stämplade ut sent på kvällen, med en eller flera funderingar!

Vaknar utvilade & funderingarnas stund var påbörjad igen.
Fika & lunch med finaste vännen var lagom aktivitet efter djurparkshänget timmarna innan med allt från bettet av apan, jakten på stygga vargen & sista ögat vilade på var givetvis hajen (!) utmattad med andra ord!