Nu var det dags igen! Jag klarade inte av att sluta, älskar ju att skriva!
Ännu en sak jag är dålig på- att sluta!
Hur som hellst så behöver jag detta för mitt psyke och för att stilla mina demoner!
En vacker dag ska jag ta bort koden och blotta mitt enkla och okomplicerade liv, men alla är inte redo för mig ännu, så jag håller mig under ytan ett tag.

Som jag har saknat dig min fina psykolog!

Det är sååå svårt att inte skriva, lär vara ungefär samma känsla som att sluta med ett beroende, det går bra till en början sen är det endast jobbigt!
...
Skriv om du vill ha kod, den blir låst!

Nu är det så här att de tydligen stör att jag skriver av mig och ventilerar liiite av ALLT som händer!
Jag tänker mycket på vad jag skriver och försöker skriva så att jag inte hänger ut nån, men lyckades inte med de. Så jag ber om ursäkt till alla som känner sig träffade och tycker att det jag skriver är osanning av nått slag!
Eftersom jag älskar att skriva av mig och alltid älskat det så länge jag kan minnas så vet jag inte om jag bara tar ett uppehåll eller skaffar en hemlig blogg? Den som lever få se!
Inte orkar jag höra att jag ska tänka på vad jag skriver för att andra blir nyfikna och ifrågasätter nån det inte rör. Det hade kunnat gått att fråga mig, jag som skriver vad vissa inlägg handlar om!
Mycket bra och dåligt händer som i många andras liv och tro det eller ej så kan jag fundera på annat i livet än pappan till mitt barn, och alla inlägg handlar inte om honom.
Hade jag varit som många andra så hade jag inte skyddat folk som kört på som ångvältar, men det gör jag!
Jag vill inte ha mer krig eller nedstämda stunder, så håller mig till att hålla käften.
Och inte heller ska jag säga nått om mitt liv till nån eftersom det tydligen kommer fram som skitsnack (!)
Själv utan att skriva och utan att lätta på en pytteliten del av hjärna och hjärta ska jag ta mig till toppen där jag hör hemma. Jag är bra nära, nån enstaka pusselbit fattas men den finner jag garanterat i nån annan
Kartong till ett annat pussel.
Det kan hända att man städat undan ett pussel och lagt i fel? Händer ofta ? Men den som letar den finner!
Så riva upp pussel efter pussel tills jag är komplett, ååå då mina nyfikna läsare är jag störst bäst och vackrast igen!
Försök krossa mig då!
Tills dess får ni som faktiskt bryr er om mig hade så bra tills vi syns igen, för jag har inte skrivit klart än..
Tack så länge publiken.

Som alltid varannan helg när jag är barnledig så ska det jobbas så det heter duga!
Dammade av skjortan och tog några steg på Harrys i Fredags och den givna After Worken smög sig närmare och tog slut lika fort som vi fick den.
Mörkt och kallt på vägen hem i stilla natten resulterade i att jag snabbt dejtade John Blund några timmar innan
nya dagen var på besök på tröskeln.
Gym och nya naglar gav energi att klara av 13 timmar på jobbet igen.
Hemligt möte, skakade drinkar och höga toner av skratt- en knäppning med fingrarna och kvällen var slut.
Världens bästa chaufför a la Maja agerade taxi i natten innan mini dejten var ett faktum på Statoil, enda öppna macken.
Alltså inget problem att somna på Lördagen heller..
Älskar när jag somnar fort och sover djupt, lovely.
Älskar även Johan Falk filmerna som hår i bakgrunden just nu precis efter porrfilmen Magic Mike.
Det är så att det pirrade i hela min kropp och själ hela filmen ut.
Jag skulle hugga av mig en kroppsdel, vilken som hellst, aa nästan vilken som hellst för att få en natt med Channing him self, vilken man!
Bättre än vilket godis som hellst!
I want candy.. Ahm!

Vaniljljusen har gett rikligt med doft, colan står mig upp i halsen och mycket vill ha mera..

Om man skulle fråga vänner och familj vem Maja är, så skulle svaret bli nått i stil med- glad, positiv,spontan, vild, social och lycklig. Hon som alltid skrattar.
De va hon jag brukade vara, självklart kommer hon komma tillbaka och erövra världen med en mantel likt superman, men när den dagen kommer är ännu oklart.
To be continued..
Hur som hellst så kan jag mellan varven känna mig dryg och jobbig, som en börda.
Vem fan orkar lyssna på elände mesta tiden av ett samtal? Jag hade kanske inte orkat?
Jag önskar att jag kunde skämta & skratta åt bajs, snoppar och snor- som alltid annars. Jag önskar att jag hade nått kul att berätta- men de har jag inte.
Sista tiden med allt från vakna nätter och spyor till läkarbesök, oro och rädsla har varit jobbig.

Jag trodde att jag var på G att hitta gnistan och mig själv, dumt av mig att tro det. Vad fick mig att tro att den här gången var på riktigt? Vad fick mig att tro att det bara kunde bli bättre? Vad fick mig att tro på en framtid i Karlskoga? Var det min trogne vän hoppet eller min minst lika trogne vän naiv som hjälpte mig att tänka?
Det får vi aldrig svar på.
Det finns så mycket jag vill säga men väljer att vara tyst om, för fridens skull. Återigen är de jag som backar och tänker på alla som kan bli inblandade.
Skulle vardagen bli bättre om jag slutade tänka på andra och bara tänkte på mig, mig själv och mitt ego med mina behov?
Lusläser igenom detta inlägg flera gånger på rad, drar fingret upp och ner massa gånger och känner mig lite obekväm med vad jag själv skriver. Inte för att jag inte står för hur situationen faktiskt är eller hur andra ska reagera, utan för att hur jag än skriver, raderar, läser, skriver och raderar ännu en gång så får jag inte fram det jag egentligen vill skriva, för jag vet inte hur jag ska uttrycka mig.
Vill inte trampa nån oskyldig på tårna, vill inte starta krig, vill inte tjata.
Jag tror att de jag vill är att nån behörig ska vakna.. Inse.. Förstå.. Ta ansvar !
Det är som de är när det inte blev som de borde. Right ?

Ibland läser jag gamla inlägg och känner känslan jag kände när jag skrev det jag då skrev.
Ibland får jag känslan av att jag uttrycker mig hårt och bittert.
Mellan toppar och dalar, i med och motgång så är faktiskt grunden för mänskliga livet lycka och välmående, att man sen mellan total tillfredställelse och totalt haveri kanske tappar en bit av sig själv är inget farligt, right ?
Hur skulle livet se ut om allt gick på samma linje och väg hela livet ut?
Kan man då berätta på dödsbädden hur äkta kärlek känns, hur det känns att såra eller bli sårad, hur lycka och olycka känns? Eller får man då gå på andras beskrivningar av hur den verkliga känslan ska kännas?

Barnen är det viktigaste och finaste som finns, det får man inte glömma.
Den som en gång varit barn kommer en dag bli gammal, allt som händer formar människan till vad den blir.
Så vill man vara med och forma en ny människas liv så måste man göra de snyggt, för tiden kommer inte igen, man kan varken sudda ut eller trycka på delete! Gjort är gjort, sagt är sagt!
Så tänk efter innan!
Just sayin..

Hej å hå skeppsråttor, jag blev djup likt i en psykos! Lite så tankarna kan snurra på en hjärtadag som denna efter en bra kväll på jobbet med skrik, panik, skratt och tårar.
Hjärta chokladen ligger nånstans mellan mage och tarm, buketten som är den vackraste bukett jag fått står på mitt köksbord och visar på kärlek och respekt.

Hoppas just du fick en oförglömlig ❤-dag ! Det har du förtjänat!

Efter ännu ett läkarbesök känns de här inge bra alls!
Håll tummar & tår att det är bra..

Aaa handen på hjärtat så älskar jag att smyga upp med Liten, göra välling och kaffe och sedan backa upp rumpan i soffan, slänga en filt över oss och slå på tecknat.
Jag kommer aldrig bli vuxen på den fronten- kommer alltid älska tecknat!
Trots alla barnkanaler och disneykanaler och allt vad som sappas förbi i rutan när vi är hemma så saknar jag en kanal- CN!
Det ska vi unna oss och beställa hem till våran TV!
Kommer jag få nått gjort på lediga dagar då? Eller blir de som jag fasar för- kaffe, mat och lek framför TVn?

Liten börjar bli frisk, jobbdagar närmar sig och Milo behöver träffa sin pappa så det är lika bra för mig att tygla tankarna och styra livet tillbaka till lilla nya staden.
Imorgon åker vi tillbaka hem, till B-gatan.
Blandade känslor kommer över mig.
Som med allting annat, världens veligaste och onöjdaste människa.
Ska jag? Ska jag inte? Vill jag? Vill jag inte? Varför? Varför inte?
Ena stunden tycker jag en sak- överanalyserar och ändrar mig !
Ge mig en karta att följa, lägg ut kaksmulor som jag kan följa eller sätt upp skyltar.
Höger eller vänster?
Vart hade du gått?

Gäller alla hjärtans dag för oss med antingen trasigt hjärta eller inget hjärta alls ?

VM guld i att hotas•check~
Sån är jag, på gott och ont!
Hotade Milo igår kväll innan han tog natten att om han inte slutar spraylacka allt så blir det farbror Docktor som gäller!
Funkade sist, men inte denna gång!
Ännu en ganska seg natt & tidig morgon resulterade i ett samtal till sjukvårdsupplysningen som sa att jag skulle ringa VC omgående (!) Med ett mammahjärta slåendes fortare än en rallybil och nervositet som gav illamående känsla tog jag tag i min vita Iphone och ringde, distriktsköterskan ringde upp och Milo hade en akuttid hos läkaren samma dag.
Snabbt och smidigt, i en annan stad än han är folkbokförd dessutom!
Som det ska vara.
Dagen kändes oändligt lång tills klockan slog Dr-tid och barnvagnen med små framhjul körde fast överallt i varenda snödriva tills jag såg min gamla vårdcentral, de va där jag och min bästa vän blev bästa vänner, längst ner i korridoren hos farliga tandläkaren.
Hur som hellst går vi i den 70-tals orangefärgade korridoren in till läkaren som känner, trycker, klämmer och lyssnar på världens finaste hjärta!
Ära för den solbrända, unga och duktiga läkaren att få lyssna på just mitt barns hjärta.
Inget fel hittades, vet inte om jag tyckte de va bra eller dåligt?
In i nästa rum tvärs över korridoren, torr och steril luft blandat med skräck, här ska blodprov tas (!)
Tvångshålla en snart 2 årig hulk Kiddo som skriker hysteriskt så både svett och tårar sprutar på han resulterar att både barnets mamma & mormor håller fast plus en till sköterska- här ska sugas blod.
Gröpar och vrider, fram och tillbaka men inget blod och paniken kryper sakta men säkert över mig och jag tänker tanken att dra ut nåljäveln och ta Milo i handen och springa ut, springa fort och springa långt bort. Men så funkar det inte.
Ut med nålen och in i nästa arm, gröpar och vrider, fram och tillbaka, inget blod (!)
Gaaaaaah!!
Tillslut, om de berodde på mina tysta böner till Gud eller inte så kom det, rött och fint blod, ett rör fylldes, två rör, tre rör, fyra rör!
Vanpyrdieten var över, Liten lugnar ner sig en aning, jag pussar hans svettiga och röda panna och känner hur mina tårar börja rinna nerför mina rough sminkade kinder.
Lättad, rädd och ledsen på samma gång.. Men de va över.
Tack å bock.
Tårar som fortsätter rinna på mig, snor som bildas och blicken på betydelsen som har helt genomblöta ögonfransar, var kanske inte ett Måndagsnöje men en Måndags syssla.
Blodvärde & blodsocker var ok, kunde inte bestämma mig om de va bra eller dåligt heller?
Två tester återstår att få svar på nästa vecka.
Likt en mördares samvete- svart och tungt beger vi oss till lilla Ica-butiken där Tusse får leksaker, godis & kakor.
Som plåster på såren? För att berömma honom? Eller för att jag själv skulle må aningen bättre efter va jag utsatt han för? Förmodligen en blandning.

Hoppas att Milo en dag kommer tycka att jag är världens bästa mamma, så som jag känner för min mamma?
Känner killar och tjejer likadant på den fronten?
Aldrig utan min mamma!

Ännu engång är de mörkt på mitt flickrum och endast jag och spökena är vakna! God natt vilka ni nu än är som läser, både fina och fula människor, både vänner och fiender, både omtänksamma & nyfikna!

Nog för att alla säger att jag är stark hit och stark dit så kommer även jag till en gräns då allt rinner av mig, då stark blir svagaste länken, då tufft och jobbigt blir omöjligt!
Inatt var ett sånt moment, då Liten har spytt och skitit åt alla möjliga håll IGEN!
Ännu en sömnlös natt med stank som nästan fräter sönder min näsvägg och gråtande och skrikande Kiddo! 7 dagar sammanlagt med 1 dags avbrott har detta sjömonster som bor i Tusses mage härjat med mig & Liten.
Som tur är har vi så fina och hjälpsamma vänner och familj som bott hos oss i en hel vecka, den ena avlöser den andra! Vilket har gjort det hela lättare då jag kunnat focusera på att trösta Liten och olyckorna har blivit bortstädade, och vi har kunnat myst ner oss i rena sängkläder igen.
Men efter en helt sömnlös natt och miljoner med tårar så va botten nådd, panik av tanken på hur jag ska klara detta helt själv när älskade Lillebror skulle bege sig tillbaka till storstan gav mig nästan en allergisk reaktion! Vi följer med va första tanken som slog mig och ett ögonblick senare var väskan ännu en gång packad och vi satt på en buss som två timmar senare, genom snöiga vägar skulle släppa av oss i mitt Västerås.
Tillsamans sov vi oss igenom resan som kändes som en tidsmaskin, snabbt och enkelt.
Andas in big city life luft gav mig en lugn känsla och plötsligt var jag stark igen.
Bättre metod än anabola, dunderhonung, spenat och psykologtimmar tillsamans.
Störst, bäst och vackrast- här är jag liksom.
Obeskrivlig lycka när Tusse bestämde sig för att slå upp sina blåa som han ärvt av sin far, och fick syn på vart han var, genast var han friskare.
Nerbäddad brevid Milo i mitt gamla flickrum, där jag blev en del av den jag är idag, håller jag nu mina tummar att det inte blir nå mer denna natt som kommer.
Både tummen med nagelförlängning på och den utan hålls stenhårt.

Mina två bruna bör stängas omgående för att ta igen lite eller rättare sagt mycket förlorad sovtid veckan som var.
Måndag om 1 timme och 30 minuter- ny vecka nya tag!

Tillsamans klarar vi allt- min stjärna & jag!

Att gå på Restaurang med Liten har sedan länge vetat att det är näst intill omöjligt, så restaurangbesöken blir alltid på nån av mina jobb, även idag!
Upp och ner i studsar Milo som en jojo vid bordet, in i baren, in i köket, efter min kollega när hon serverade, la choklad i sin dricka, kletade majonnäs på soffdynan, pillade sönder element, kastade blomblad och dansade och hoppade (!) circus a la Hedström/Vatanen var återigen på vift och underhöll restauranggästerna!
Tack o lov att jag jobbar där annars hade vi väl blivit utslängda!
Mitt lilla troll har pappans utseende ich garanterat mitt humör, min energi och envishet!
Att han kommer från min mage är inget tvivel längre, lika som bär!
Överskottsenergi och rastlöshet som kan räcka till hela byn som gud glömde.

Imorgon ska den ensama och gråa mamman slå på stort och chocka kroppen med ett arbetspass för första gången på 1 vecka!
Rota fram nått snyggt ur den rensade garderoben, damma av jobbskorna och plocka fram ett prettyface ur badrumsskåpet.
Välkommen underbara helg med nära och kära med sprudlande energi!
Tanten på B-gatan borde vila kropp ich själ och locka fram skönhetssömn deluxe!
Sleep tight..

Allt roligt kommer tillslut till ett slut, oavsett!
Mitt roliga med kvällssällskap och höga toner av skratt blandat med galet tjejsnack och skvaller kommer ta slut om några timmar, då min barndomsvän beger sig hem till Västerås igen.
Bästa sysselsättningen efter träning och promenader är att studsa ner rumpan i soffan framför Patrick Grimlund (!)
Ahmmm!
En sån skulle man ha- snygg, ekonomisk och vuxen! Eller ?

Sluta visa reklamerna om fattigskolan.se!
Jag tycker det är så sorgligt så jag vill gråta!
Älskade barn!
Tänk om alla hade samma förutsättningar och villkor? Det vore nått!
Its a cruel world!

Allt från höga toner av skratt, träning, matlagning, roadtrips och fikor till sprucken läpp & tandkött och spyor i överflöd!

Gott och blandat med andra ord!

Det går undan!

Killen du delade liv med är otrogen (!)
Killarna som tar kontakt med dig har flickvänner eller träffar nån (!)
Allt är hysch-pysch och hemligt, allt är komplicerat och invecklat.
Vad har jag missat ?
Nån ny trend som jag totalt har missuppfattat, jag hoppar inte på det tåget utan fortsätter till fots.
Jag vill skriva mina egna regler för mitt spel, vill du joina ? Då gäller mina regler och riktlinjer.
Om du startar en relation med en lögn, hur ska du kunna lita på den personen sen? Kan man det?
Lägger in mitt frikort och hoppar över en spelomgång!
Tänker dela säng med nån jag litar på- min psykolog!
Just sayin..
God natt fina och fula människor!

Efter en spyfylld natt är Liten med sin far några timmar och jag ska ta itu med hemmet, ska bara..
Aa ska dricka upp kaffet unde filten framför TVn!
Kommer på mig själv med att kolla på barnkanalen (!)
Passa på att titta på nå annat kan jag känna.
Sappar runt och stannar på Våra bästa år, att det ens går fortfarande ?
Min mommi tittade på det när det började sändas för typ 30 år sedan? 40 år ?
Och fortfarande sänds det och ingen blir äldre!
Det är ju där jag ska bo, forever young hette de va ?
Galet! Har serien fått 100 års kontrakt?
Nåväl..

Idag kommer barndoms vän och bor hos mig några dagar, lyx!!

Blev varken jobb eller dagis idag då Milo varken sovit inatt eller gjort annat än att snora och hosta hela dagen!
Då var det dags igen, förkylningar och utmattningar!
Inte så lyx att vara ensam förälder när dessa tider kickas igång!
Tar lite på mina krafter med, speciellt idag när Liten går från att gråta på riktigt till att låsas gråta för att få sitta på min hela och rena höft och slängas med mellan disk och matlagning till bäddning av säng, dusch och toabesök!
Som jing och jang, piff och puff eller som dag och natt!
Nytt uttryck: som Maja & Milo!
Kanske beror till viss del av att vi saknat varandra den hela långa dagen som vi inte såg varandra i helgen ?

Långtråkig och slapp Måndag med pulvermos & mamma scan köttbullar med aromat på till middag, no make-up och ben-rumpträning samt nya leggings likt en kroppsstrumpa på, från KappAhl!

Ooh hej å hå!
Tung utgång i Fredags!
Holy Shit.
Överlevde med ett skadat höftben, det hade ju kunnat vart värre.
Efterfesten dog runt 11.00 på Lördagen och smartare val än det har jag tagit i mina dagar, men no regrets!
Var inte direkt sugen på att blanda drinkar på natten som kom, men bara bita i de sura äpplet och hålla andan när spriten flödade ut och rann ner över isen till glasets botten.

Bästa på hela helgen var denna dag då pappa-Milo-helgen tog slut och allt är tillbaka till det vanliga igen!