VM guld i att hotas•check~
Sån är jag, på gott och ont!
Hotade Milo igår kväll innan han tog natten att om han inte slutar spraylacka allt så blir det farbror Docktor som gäller!
Funkade sist, men inte denna gång!
Ännu en ganska seg natt & tidig morgon resulterade i ett samtal till sjukvårdsupplysningen som sa att jag skulle ringa VC omgående (!) Med ett mammahjärta slåendes fortare än en rallybil och nervositet som gav illamående känsla tog jag tag i min vita Iphone och ringde, distriktsköterskan ringde upp och Milo hade en akuttid hos läkaren samma dag.
Snabbt och smidigt, i en annan stad än han är folkbokförd dessutom!
Som det ska vara.
Dagen kändes oändligt lång tills klockan slog Dr-tid och barnvagnen med små framhjul körde fast överallt i varenda snödriva tills jag såg min gamla vårdcentral, de va där jag och min bästa vän blev bästa vänner, längst ner i korridoren hos farliga tandläkaren.
Hur som hellst går vi i den 70-tals orangefärgade korridoren in till läkaren som känner, trycker, klämmer och lyssnar på världens finaste hjärta!
Ära för den solbrända, unga och duktiga läkaren att få lyssna på just mitt barns hjärta.
Inget fel hittades, vet inte om jag tyckte de va bra eller dåligt?
In i nästa rum tvärs över korridoren, torr och steril luft blandat med skräck, här ska blodprov tas (!)
Tvångshålla en snart 2 årig hulk Kiddo som skriker hysteriskt så både svett och tårar sprutar på han resulterar att både barnets mamma & mormor håller fast plus en till sköterska- här ska sugas blod.
Gröpar och vrider, fram och tillbaka men inget blod och paniken kryper sakta men säkert över mig och jag tänker tanken att dra ut nåljäveln och ta Milo i handen och springa ut, springa fort och springa långt bort. Men så funkar det inte.
Ut med nålen och in i nästa arm, gröpar och vrider, fram och tillbaka, inget blod (!)
Gaaaaaah!!
Tillslut, om de berodde på mina tysta böner till Gud eller inte så kom det, rött och fint blod, ett rör fylldes, två rör, tre rör, fyra rör!
Vanpyrdieten var över, Liten lugnar ner sig en aning, jag pussar hans svettiga och röda panna och känner hur mina tårar börja rinna nerför mina rough sminkade kinder.
Lättad, rädd och ledsen på samma gång.. Men de va över.
Tack å bock.
Tårar som fortsätter rinna på mig, snor som bildas och blicken på betydelsen som har helt genomblöta ögonfransar, var kanske inte ett Måndagsnöje men en Måndags syssla.
Blodvärde & blodsocker var ok, kunde inte bestämma mig om de va bra eller dåligt heller?
Två tester återstår att få svar på nästa vecka.
Likt en mördares samvete- svart och tungt beger vi oss till lilla Ica-butiken där Tusse får leksaker, godis & kakor.
Som plåster på såren? För att berömma honom? Eller för att jag själv skulle må aningen bättre efter va jag utsatt han för? Förmodligen en blandning.

Hoppas att Milo en dag kommer tycka att jag är världens bästa mamma, så som jag känner för min mamma?
Känner killar och tjejer likadant på den fronten?
Aldrig utan min mamma!

Ännu engång är de mörkt på mitt flickrum och endast jag och spökena är vakna! God natt vilka ni nu än är som läser, både fina och fula människor, både vänner och fiender, både omtänksamma & nyfikna!