Jobb å jobb
På vägen till jobbet med solen i ögonen hinner mina små korta ben gå många steg.
Eftersom nya lilla staden har brist på aktiviteter till dagens ungdomar så hittar dom på hyss för att stilla de små demoner som simmar under ögonen på de rastlösa själarna vilket i sin tur givetvis ledde till att våran bil fick sönderskuret däck (!)
Så vad passar väl inte bättre än en promenad till jobbet- billigare & nyttigare för den 26-åriga kroppen som håller på att förfalla?
Gassande sol & skavsår ✔️
På min vandring möts jag av postbilen, polisen, kassörskan på Coop, hyresbostädersbil samt en städfirma som kör rally med vagnarna fulla med skaft & medel som halvt flyger iväg framför mig.
Plötsligt kom jag på att det faktiskt inte bara är jag som jobbar.
Givetvis förstår jag att jag självklart inte är ensam om att jobba just denna måndag, men ändå kom det liksom över mig för första gången att alla dessa människor just jobbar.
Antingen nöjda eller missnöjda med sina arbetsval- men dom jobbade.
Säkert för samma anledning som oss andra- för pengarnas skull.
Jag blir lite blind eller kanske bara inte tänker på det, men de flesta man springer in i är på stång inom sitt yrke.
Hur mycket är man villig att gå för pengar?
Ska det jobbas hela livet för att överleva dagen, veckan, månaden.. Åren ?
För att tillslut tacka moder jord för livet på planeten ?
Vem tackar mig för övertidstimmar, helgerna, nätterna, storhelgerna som jag pusslat ihop i bästa möjliga lösning för att just kunna jobba?
Jobba för att leva- inte leva för att jobba!
Ungefär så lång tid tar en morgon pw från B-gatan till jobbet.
Pw efter jobbets för många timmar tar ungefär lika lång tid som att fundera ut om jag ska sätta nycklarna mellan fingrarna, knyta näven hårt & fundera på vart i ansiktet jag ska träffa om någon på nått konstigt sätt skulle få för sig att min kropp tillhörde den personen, eller om mina saker i min stora väska lockade till ägarbyte.
Livsfilosof vs. Krigsgudinna i samma klädsel, samma kropp, samma trottoar.
En kvart på balkongen
Jobbiga veckan med för mycket jobb & första gången betydelsen är hos sin far i en vecka,
om jag är tom & vilse?
Just bara en aning!
Jag är mer vilse än någonsin innan i livet.
Men allt är en lärdom,
jag håller på att lära mig att slappna av (!)
Trodde själv inte att den tiden skulle komma, men nu är den här.
Att jobba mer än heltid- dessutom dygn åt gången & strunta i att vila för att stimulera liten, vara heltids mamma, träna, sköta hemmet..
Det var luftslottet som sprängdes ✔️
En stund fungerar de att vara super-women i tråkiga vardagskläder, en paddlande ekorre med en åra på insidan av magen när magkatarren slår till likt när posten dimper ner i brevinkastet med en jävla fart.
Grattis Maja du har gjort de igen!
Gjort allt- utom att tänka på dig själv!
Alla blir vi äldre & ändrar värderingar av de räknade dagarna vi fick på BB med världen för våra fötter.
Jag vill jobba som sjuksköterska, plit, polis eller psykolog.
Jag vill ge all min tid till min familj & mina vänner,
skaffa fler barn, bygga hus,
lära mig att köra rally, ta mc-kort, träna mer än ofta, skaffa häst,
titta på min pojkvän varje dag & vara nöjd med allt.
Istället har jag ett jobb som endast ger pengar- inge stimulans, utveckling eller självförverkligande,
stressar igenom tiden med nära & kära för att hinna träffa så många som möjligt på kortast tid, tränar enligt mig sällan- tar då i så jag spricker & oftast spyr,
som den häxa & bitch jag är så hugger jag som en kobra på han som faktiskt gör allt & lite till för mig & liten- för att han säger nått som inte passar mig (!)
Allt detta för att jag inte ger mig själv tid, för att jag stressar & glömmer bort att jag faktiskt är den viktigaste
Personen i mitt eget liv-
Det är ju jag som ska leva med mig själv tills livets ljus slocknar för äventyret som börjar på andra sidan.
För visst fortsätter livet när jordelivet är avklarat?
Kämpar människan för allt som är viktigt för att nå sina mål för att en dag bara ge själen frihet & begrava kroppen man sällan är nöjd med under jorden?
Väljer fort att sluta tankarna med en brödpåse-klämma i den stora oändligheten av ouppklarade funderingar.
Idag är jag barnledig, mannen på jobb i grannlandet, ledig dag från jobbet,
jag har sagt upp mig- jaaa jag har sagt upp mig utan att veta vad jag ska göra.
Om självbiografin ska bli en bästsäljare så lär jag ha nått spännande att berätta, nått fint att dela samt energi att sprida vidare.
Heeeey solen skiner dessutom!
På min balkong tillhörande min hyresrätt har jag pressat ner kroppen i den lilla bikinin, ätit pasta med pesto & räkor & druckit för många koppar kaffe.
Här tänker jag fortsätta ligga tills..
Så länge jag orkar!
Skräck blandat med förtjusning-
Livet !
Västerås
Hur tuff & säker är man inte när man sitter på en buss mot hemstaden med betydelsen sida vid sida?
Spelar ingen roll om vi kör av vägen, klivit på fel buss eller blir bortförda.
Så länge jag har den jobbiga & trotsiga skitungen med mig så kan jag ta mig vart som Hellst i världen!
E n k e l t .
Denna dag sitter vi bredvid varandra på bussen på E18 mellan nya lilla staden & hemstaden.
Givetvis med en iPhone & en iPad i handen,
hur ska man annars sysselsätta sig i 2 timmar?
Sitta stilla i 2 timmar (!)
En prövning för både mamman & barnet.
Kan ändå inte låta bli att fundera på varför jag inte kan låta iPhonen ligga i knät utan pilla på den?
Som en mytoman som inte kan sluta ljuga eller en kleptoman som inte kan sluta sno saker- så sitter jag med fingrarna på iPhonen & skrollar upp & ner & om igen!
Verkligheten.
När jag pillat & skrollat runt så pass mycket att batteriet är slut så har jag fått reda på hur de gått i fotbollen, hur hårt alla tränar & hur mycket kvarg med färska bär alla äter till både frukost och mellis- ibland lunch om de är en sån dag, lite väder hinner jag snappa upp också.
Vilken tur för mig att jag har min iPhone ✔️
Idag ska jag få känna smärta igen,
det ska fortsattas på min sleeve på armen!
Jag kan helt ärligt sätta handen på hjärtat och erkänna att jag faktiskt gillar smärta.. Ibland, under rätt omständigheter.
Funderade fram & tillbaka om jag skulle ha köpt emla salva till insidan av armen som står på agendan idag,
med djävulen på ena axeln och ängeln på den andra bestämmer jag mig ändå för att låta bli att köpa bedövningssalva.
Har man gett sig in i leken får man leken tåla!
Smärta-njutning.
Ungefär som hat-kärlek.
Inte är de konstigt att man knappt vilket ben man ska stå på ibland när man inte ens kan skilja på smärta & njutning.
Idag är en skitbra dag ✔️
Karusellen
Spenderade midsommar i sommarstugan i fina Dalarna som tillhör min mormor & morfar som innan de tillhörde min mormors mamma.
På en udde med egen strand, brygga att sitta på ute i vattnet samt en sån där gammal skön hammock under ett av alla träd runt omkring.
För första gången sen 1800-kallt blev jag myggbiten.
Jag, myggbiten?
Är de inge fel på mitt blod Asså?
Jag duger att suga blod ur,
vid 26 års ålder passar de att äntligen sticka mig.
Då är jag ju frisk ändå- halleluja!
När jag en bra stund efter mitt lyckorus av myggan på min arm upptäcker att de fortfarande kliar, blir sår & kliar lite mer sätts min tankeverksamhet igång, för första gången på väldigt länge.
Tänker tillbaka på mitt liv som liten utan myggbett, tänker på idag, kan naturligtvis inte låta bli att tänka på framtiden.
Allt detta för ett ynka bett!
Jag har alltid varit bra på att prata ytligt om vind & väder, killar & snoppar, barn & bajsblöjor samt nyligen sedda Gossip Girl avsnitt.
I den ytliga lilla delen av livet.
Men jag har kanske VM-guld i att inte prata om vardagliga problem, knasiga tankar & måendet.
Varför då liksom?
Måendet är viktigare än pratet om Chuck Bass & senaste köpet på Nelly.com.
Ändå sitter det så långt inne att bara säga:
Nej idag mår jag dåligt, helt utan anledning.
Inte förens morgonens första och bästa samtal med barndomsvän från back in the days,
Slog de mig när frågan kom om hur jag egentligen mår?
"Jag mår bara bra, hur mår du?"
Fuck off!
Nej idag är ingen bra dag, varför vet jag inte och det är inte det viktigaste heller- just anledningen.
Jag är dålig på mycket, men extremt dålig på att prata, men jag har lätt att skriva.
Såå.. Hej vita bakgrund med kommande text på, idag är en dålig dag.
I'm back!
2 senaste månaderna har jag hunnit fått däcken på bilen sönderskurna, magkatarr, fått bilrutan krossad och i samma veva blivit av med mina saker,
gett upp hoppet om mänskligheten flera gånger per dag.
Jag har också fått överflöd av kärlek, värme & skratt.
En liten hand i min hand med viskandes ord att jag är älskad,
En annan större hand på min rumpa med en annan viskning om att jag är älskad.
Vad mer kan man önska sig i livets berg & dalbana ?
