I min vardag kämpar jag med jobb, fririd, hemmet och allt som hör till.

Livet kan jag tro, konstigt nog.

Trodde jag inte som liten flicka. 

Jag skulle äta godis varje dag & jobba i leksaksbutik, det hade nog varit fulländat liv? 

Tills den dåliga Handelslönen inte hade räckt till att laga alla mina hål i tänderna från godiset.

Finns inget bättre än att skratta sig varm i vår mörka värld.

Jag är tacksam för de jag har, handen på hjärtat så är jag verkligen det men såklart mer tacksam nu än för 50 minuter sen. 

Det som skrämmer mig mest är att jag inte fick nått frikort från cancer och sjukdomar gällande mitt eget barn när jag stolt lämnade BB med mitt knyte inlindad i en fin snuttefilt med passande body till. 

En tanke som man inte får tänka och som min hjärna inte ens kan tänka, utan bara snudda vid för att inte tuppa av- av smärtan.. 

Tänk OM.. 

MEN DET KOMMER INTE HÄNDA MITT BARN!! 

Lite halvt stel i ansiktet och aningen torr så är jag mer säker än innan att jag verkligen vill bli sjuksyster. 

Så plötsligt är min nervositet inför morgondagen bortblåst. 

Efter min skönhetssömn inatt börjar ett nytt kapitel i min självbiografi "Majas virvelvind" 

-att läsa två kurser som behövs för högskolan & min utbildning till syster-yster! 

♥️

Jag måste börja med att läsa matte 2b & natur 2 innan jag kan bestämma om jag ska bli sjuksyster eller barnmorska! 

Det är sant! 

Jag har kommit in på skola och ska läsa just de ämnena  för att sedan bli stor! 

Att klara av att plugga, att inte ge upp. 

Tidigare i livet när jag pluggat just matte har jag känt av ångest, panik & tendenser till aggressionsproblem.

Minst sagt.

Idag känner jag mig stressad för pluggandet. 

Lite ångest. 

Hur kan solen göra så himla mycket som den faktiskt gör? 

Livet är som en lekpark med skratt från varje hörn så fort de kommer några strålar.

Solen är som en ungdoms flirt som man får pirr i magen av att se bort emellanåt. 

Den lilla flirten som egentligen inte blev mer än spänning, teasing och lek. 

Så som man i sin vildaste fantasi inte trodde var på riktigt. 

Sånt sug i magen ger solen mig.

Alla i-lands problem & vardags tankar dansar salsa tätt ihop & jag kunde inte bry mig mindre- om nått. 

Annars är jag funderarens dotter & tankarnas moder- som bekant.

Idag är det egentligen tankens dag då jag är utan både barn & man och ledig från mina 3 olika jobb, men jag ska bara övervinna tanken att dela mitt barn -att bara vara halvtidsmamma och att samtidigt vara veckodistansflickvän SEN ska jag springa ut i skogen och ge av ett ronjarövardotter, det-är-vår-skrik innan jag ska fånga strålarna i form av en energipromenad med lurarna i öronen. 

Nytt år nya möjligheter- riktigt  så är de väl inte? 

Har vi inte samma möjligheter som sist vi kollade i livets kalender med "målet" understruket med gul penna & dagens to-do med rosa? 

Eller är de bara jag som inte fick den extra veckan att nalla fler möjligheter ifrån att sprida ut lite här och var när jag känner för att "börja om"

Om det inte gick så bra med alla "mål" & "löften" de senaste 365 dagarna som passerat så kanske det är dags att sätta nya mål i möjligheternas månad Januari. 

〰 att stanna upp och vara lycklig för det man har & för det som faktiskt får en att må bra? 

Vissa dagar är jag positiviteten själv och ser allt från den ljusa sidan & myser runt i min egen tanke om livet,

som känslan av att springa runt små lullig, nykär eller High på ectasy medans andra dagar känner jag känslan av utanförskap & mer än endast 4 nyanser av grått- är det här livet?.. Men sen då? 

När dimman & osäkerheten lagt sig börjar min rensnings process i huvudet och jag får rannsaka de negativa & lite ångestframkallande känslorna som oftast kommer av stress att hinna det.. Och det.. Å sen borde jag.. 

Listan kan göras lång och det som inte hinns med på dygnets 24 ytte-pytte timmar blir till tunga stenar av otillräcklighet & negativ stress! 

Jag hinner för fan inte ens borsta håret varje dag. 

Så mitt nyårslöfte ännu en gång är att som alla andra dagar under årets 4 årstider är att vara jag!