Jaha då var dom onda demonerna på besök igen, välkomna eller ej.
Allt känns bra och jag är lugn & harmonisk- ett med mig själv.
Då plötsligt för en skit grej kommer demonsidan i min hjärna fram och jag trivs inte, och måste hem.
Packar ner mina grejer likt en säsongs arbetare och förbereder mig mentalt för vad jag strax är på väg att göra- avsluta ett kort kapitel i min självbiografi för att börja om, med ett nytt kapitel, med nya huvudpersoner, ny handling..
Osäker-Säker-Osäker tar över och solbrillorna åker på kl.21 när solen gått och lagt sig, allt för att dölja mina bruna osäkra ögon som svackar & tåras.
Bakom mina solglasögon är jag stark & tuff.. Eller?
Tårarna rinner ner oavsett mina solglasögon och jag är inte lika tuff längre.
Samtidigt som min irritation blandat med min osäkerhet styr mig så vet jag innerst inne att det jag kommer att göra kommer att få konsekvenser, men jag gör det ändå, bara för att jag redan bestämt mig.
Kastar in mig & några pusselbitar till livet i min lilla My-Bil och styr hemåt i mörkret med ännu mer osäkerhet i bagaget och en stolthet som inte bara hjälper i vissa fall utan även förstör i många fall.
Varför stoppar han inte mig? Håller fast mig & övertygar mig att stanna? Varför åker han inte efter? Har han gett upp om mig? Varför är jag så dum i huvudet?
Ångrar mig givetvis när jag vridit om nyckeln hemma och ringer upp Han som faktiskt gör allt för mig & då ångrar jag att jag ringde upp (!)
Avslutar med ett sms att vi ska skita i allt & önskar Han lycka till !!
Av vilken jävla anledning?
Det är ju inte det jag vill, så varför i hela helvetet beter jag mig som en snorunge?
Varför kan jag inte bara vara nöjd & faktiskt njuta av att jag mår bra och sluta få damp för smågrejer som faktiskt går att lösa om man väljer att kommunicera istället för att gå på impuls och fly?
Mitt stjärntecken som givetvis är Lejon står just för impuls, ledarmänniska som ska stå i centrum och ständigt är på jakt.
Det stämmer på mig, men kan månaden jag föddes i för snart 26 år sedan spegla så mycket av min personlighet eller är det så att jag fortfarande får skylla på tidigare händelser i livet som gör att jag agerar son ett rytande lejon?
Virvelvinden är startad för att snurra på ett enda åk utan uppehåll eller byte.
När mina bruna ögon slås upp för en ny dag möts jag av två underbart vackra blåa ögon som focuserar på nya E18 i min för stora säng- äntligen morgon!
Gårdagen är förträngd och starka Maja med Bamsefantasten Kiddo är redo för en solig Söndag..
Måste bara fundera lite till..
Det är ju Han jag vill ha, jag vill ju de.
Upp med den överhettade Iphonen med sprucket glas ännu en gång för att lätta på hjärtat. Han va inte lika övertygad som jag på min sak (!)
Tanken på att jag kanske förlorat för att jag inte kan kontrollera mina ord & handlingar gör mig arg på mig själv, den är inte rolig eftersom att hur mycket jag än springer så kommer jag aldrig bort från mig själv.
Skakig, less & dum i huvudet är jag nära att ge upp IGEN istället för att övertyga om att jag är hur bra som hellst!
Skottpeng på mig!
Jag lyckas få Han att stanna trots att jag försöker avsluta allt i samma läge som jag börjar.

"Jag är svår att leva utan, svår att leva med"