Började gårdagen med en bilresa till en av barndomsstadens grannstäder för ett besök på parken zoo med en del av familjen samt barndomsvän med barn.
Skinande sol, hyperaktiva & envisa Kiddo's, mat& glass, djur, karuseller & spel.
Lyckan att se barnen överlyckliga är såklart obeskrivlig & resulterar såklart i överlyckliga vuxna.
Vinst på nästan varje spel ✔
I lilla My ryms inte mycket och än mindre nu när den är full i leksaker & prylar.
Utmattade & trötta slänger vi in oss i bilarna igen för den korta biten hem till pappa på landet, det är då nästa såkallade äventyr började..
Kiddo skriker aj om exakt allt och jag är jag dvs nojig.
För att testa om det gör ont på riktigt så erbjuder jag Kiddo att hoppa på studsmattan, vilket han ville men inte kunde, istället för att hoppa och va glad skriker ungen i smärta & ber själv om att jag ska ringa docktorn.
Då brast min hårda yta, min uppbyggda mur & min styrka- nerför kinderna rinner tårarna fortare & fortare (!)
Paniken är sekundrar bort.
Kastar in oss i bilen ännu en gång och styr mot akuten, med mig vid min sida är naturligtvis min pappa & systeryster, tack gode jävla gud för det.
Jag som ska vara den starka & stabila för mitt barn var svagare än någonsin och tanken på det gjorde det värre.
Skickades runt från akuten till barnakuten, tillbaka till akuten, upp på våningar och möten med systrar & läkare gav resultatet: stick i fingret & röntgen (!)
Att vänta är inte min starka sida och klockan är allt annat än min vän och plötsligt är det enda jag gör att vänta och kolla på klockan.
Svaren visade ingenting och diagnosen blev höftsnuva.
Hem och ge alvedon och ta det lugnt..
Mmmhmm ta de lugnt är ju precia de jag är bäst på, right?
Vi somnar utmattade i varandras armar av en lång dag med mycket aktiviteter och intryck!

Morgonstund har guld i mun- speciellt när Kiddo studsar upp utan smärta & leker med sin morfar så den hysteriska & slitna småbarns morsan får några extra minuters skönhetssömn, välbehövligt!

Shopping-Iphone5-vardagsparfym-grillat-fika-kärlek ✔
Sista kvällen i soffan med en barndomsvän ger blandade känslor för hemresan till lilla nya staden imorgon, som alltid.
Hemma är alltid Västerås, hemma är även i Karlskoga..