Ett samtal i Fredags natt med tråkiga nyheter gav ändå energikick med tanke på personen i andra änden, vi känner inte varandra väl men ändå är det någon som är så otroligt lik mig så känslan av att vi känner varandra är ett faktum! Sedan var även tankebanan igång och förde mig tillbaka till back in the days, tänk om.. Tänk om..
Jobbhelgen gjordes på ett kick och med blandade känslor checkar jag ut och beger mig till JL på R-Gatan i lilla grannstaden där mitt jobb även är.
Trött som en gnu klär jag av mig och kryper ner brevid, i samma stund kommer min gamle vän ADHD på besök och jag känner hur tröttheten var lika bortblåst som löven på marken och rastlösheten kom över mig som en dimma. Nu då? Tick tack.. Jag får nästan Damp och det enda jag känner för att göra är att springa, vart?
Vart ska jag springa i lilla grannstaden som jag inte hittar i?
Smyger upp och klär på mig igen och kastar mig i Lilla My bilen och gasar allt jag kan tills jag nåt slutdestination B-Gatan! Jag kände känslan av lättnad & lugn när jag vred om nyckeln till min fina vita lägenhet på andra våningen.
Möts upp av en av mina två svarta vänner-Kompis.
Den andra svarta vännen är min själ.
Kryper ner i mina vita lakan och skedar med min katt (!)
3 timmar senare och allt annat än utvilad ringer klockan på min trasiga Iphone, en påminnelse om en ny dag att fånga på bästa möjliga sätt!
Söndag är fortfarande bästa dagen i veckan, om några dagar kommer alla dagar vara bästa dagarna då jag är ledig i 1 vecka!

Kan de va så att pirr i magen växer fram? Eller ska de komma på engång?