Infall
Nån dag sen eller nån vecka sen, inte riktig koll på tid & rum längre eller rättare sagt ingen koll som vanligt, men det var iaf det här året & den här sommaren som jag satt ute på våran altan en kall och förmodligen regnig kväll och funderade på varför jag inte skrivit av mig alla tankar som snurrar dagligen, så som jag gjort förut.
Det blir ju som att lägga några funderingar i lådor i arkivet, inte under rätt flikar kanske, för jag har svårt att sortera ut vilken tanke som tillhör vilken kategori men dom finns ändå där att blicka tillbaka till eller arkivera om det känns bättre.
Men tiden har vunnit och jag har somnat utslagen på soffan efter barnen somnat, tvätten hängts, diskmaskinen plockats & fyllts om, matlådor lagats och paketerats i perfekt raka placeringar i frysen- där nånstans mellan vardagskaoset & dagdrömmarna har tankarna somnat med mig för att vakna med mig i mörka natten eller tidiga morgonen, beroende på om det är en kaosnatt eller bara en vanlig skriktävlingsnatt i rummet bredvid.
Ibland känns de även som om jag inte sovit alls, kanske är det så att jag även drömt om den ?
Ibland krigar jaget, överjaget & detet i huvudet långa stunder innan jag kan komma fram till vart jag ens ska börja sortera tankarna som Swishar förbi min egna autobahn där uppe.
Har jag tur hinner jag ifatt och har jag tur så hinner jag inte uppfatta mer än en hundradels sekund.
Båda är tur!
Funderingarna idag var just.. Funderingar!
Att blogga är mitt enda billiga intresse, kostar bara lite tid & tum-tryckningar.
Små roliga- i vardagen.
I min vardag kämpar jag med jobb, fririd, hemmet och allt som hör till.
Som alla andra.
Livet kan jag tro, konstigt nog.
Trodde jag inte som liten flicka.
Jag skulle äta godis varje dag & jobba i leksaksbutik, det hade nog varit fulländat liv?
Tills den dåliga Handelslönen inte hade räckt till att laga alla mina hål i tänderna från godiset.
Men jag är övertygad om att jag trots hål i tänderna & hyllorna hemma fulla med leksaker i förebyggande syfte.. OM nått barn i min närhet kanske fyller år, vilket jag hade haft eftersom jag har en släng av shoppoholic beteende (!) så hade jag skrattat så det stramat i käken & värkt i magen, tack vare mina positiva vänner.
Finns inget bättre än att skratta sig varm i vår mörka värld.
Att prata bakom min rygg bevisar bara att jag är före dig.
Att omge sig av positivitet är en investering för livet.
♥️
Tack
Då var det dags igen..
Att fälla tårar, många tårar!
Precis kollat på en dokumentär om barn med cancer.
På ett sätt blir jag trött på mig själv som bestämde mig för att sätta mig ensam i soffan och titta på just barn med cancer, för nånstans utan nytta vill jag lägga mig själv plant på marken med livet i en flaska- en flaska att dela med mig av till alla sjuka barn, men de går inte.
Åå tårarna rinner..
Jag är tacksam för de jag har, handen på hjärtat så är jag verkligen det men såklart mer tacksam nu än för 50 minuter sen.
Det som skrämmer mig mest är att jag inte fick nått frikort från cancer och sjukdomar gällande mitt eget barn när jag stolt lämnade BB med mitt knyte inlindad i en fin snuttefilt med passande body till.
En tanke som man inte får tänka och som min hjärna inte ens kan tänka, utan bara snudda vid för att inte tuppa av- av smärtan..
Tänk OM..
Åå jag tjuter igen, såna stora runda tårar som smakar jätte mycket salt.
MEN DET KOMMER INTE HÄNDA MITT BARN!!
Lite halvt stel i ansiktet och aningen torr så är jag mer säker än innan att jag verkligen vill bli sjuksyster.
Så plötsligt är min nervositet inför morgondagen bortblåst.
Efter min skönhetssömn inatt börjar ett nytt kapitel i min självbiografi "Majas virvelvind"
-att läsa två kurser som behövs för högskolan & min utbildning till syster-yster!
Att vara tacksam
♥️
Bli stor.
Vad ska du bli när du blir stor?
Jag måste börja med att läsa matte 2b & natur 2 innan jag kan bestämma om jag ska bli sjuksyster eller barnmorska!
Det är sant!
Jag har kommit in på skola och ska läsa just de ämnena för att sedan bli stor!
Där börjar mitt äventyr.
Att klara av att plugga, att inte ge upp.
Tidigare i livet när jag pluggat just matte har jag känt av ångest, panik & tendenser till aggressionsproblem.
Minst sagt.
Idag känner jag mig stressad för pluggandet.
Lite ångest.
Inte helan mest halvan!
Hur kan solen göra så himla mycket som den faktiskt gör?
Livet är som en lekpark med skratt från varje hörn så fort de kommer några strålar.
Solen är som en ungdoms flirt som man får pirr i magen av att se bort emellanåt.
Den lilla flirten som egentligen inte blev mer än spänning, teasing och lek.
Så som man i sin vildaste fantasi inte trodde var på riktigt.
Sånt sug i magen ger solen mig.
Alla i-lands problem & vardags tankar dansar salsa tätt ihop & jag kunde inte bry mig mindre- om nått.
Annars är jag funderarens dotter & tankarnas moder- som bekant.
Men jag måste lära mig att sluta tänka på allt & alla jämt, tänker tillbaka, tänker framåt, funderar på varför & varför inte!
Idag är det egentligen tankens dag då jag är utan både barn & man och ledig från mina 3 olika jobb, men jag ska bara övervinna tanken att dela mitt barn -att bara vara halvtidsmamma och att samtidigt vara veckodistansflickvän SEN ska jag springa ut i skogen och ge av ett ronjarövardotter, det-är-vår-skrik innan jag ska fånga strålarna i form av en energipromenad med lurarna i öronen.
När blir man helt nöjd?
Trevlig måndag givetvis.
I början på Januari.
Nytt år nya möjligheter- riktigt så är de väl inte?
Har vi inte samma möjligheter som sist vi kollade i livets kalender med "målet" understruket med gul penna & dagens to-do med rosa?
Eller är de bara jag som inte fick den extra veckan att nalla fler möjligheter ifrån att sprida ut lite här och var när jag känner för att "börja om"
Denna gång på riktigt!
Jag ska sluta röka, sluta snusa, sluta dricka alkohol (iaf minst 30 dagar), sluta äta godis.. Eller nej allt socker förresten, träna mycket helst varje dag med minst 200 squats per pass, jag ska spara mer pengar så jag kan renovera köket för de är ju minst 5 år sedan..
Stop!
Om det inte gick så bra med alla "mål" & "löften" de senaste 365 dagarna som passerat så kanske det är dags att sätta nya mål i möjligheternas månad Januari.
〰 att stanna upp och vara lycklig för det man har & för det som faktiskt får en att må bra?
Vissa dagar är jag positiviteten själv och ser allt från den ljusa sidan & myser runt i min egen tanke om livet,
som känslan av att springa runt små lullig, nykär eller High på ectasy medans andra dagar känner jag känslan av utanförskap & mer än endast 4 nyanser av grått- är det här livet?.. Men sen då?
När dimman & osäkerheten lagt sig börjar min rensnings process i huvudet och jag får rannsaka de negativa & lite ångestframkallande känslorna som oftast kommer av stress att hinna det.. Och det.. Å sen borde jag..
Listan kan göras lång och det som inte hinns med på dygnets 24 ytte-pytte timmar blir till tunga stenar av otillräcklighet & negativ stress!
Inte fanns det tid till att vara bra förälder alla timmar på dygnet med lek, bus & korrekt uppfostran, attraktiv, sexig, kåt & samtidigt omtänksam, snäll & rar med ständigt leende på läpparna med sin partner in crime vid sin sida, bra & stöttande vän samtidigt som man springer i sina nya Nike skor & speglar sin tränade kropp i stadens alla fönster på väg till gymmet från jobbets 9-timmars pass innan man landar i sitt nyrenoverade kök där en fantastisk nyttig & vällagad middag ska lagas till den stora & lyckliga familjen som alltid äter tillsammans innan kvalitetstid intas i soffan till kvällens nyheter..
JAG BLIR SVETTIG & STRESSAD AV TANKEN!
Jag hinner för fan inte ens borsta håret varje dag.
Så mitt nyårslöfte ännu en gång är att som alla andra dagar under årets 4 årstider är att vara jag!
Jag är lycklig ♥️
Välkomna tillbaka.
. 
Jobb å jobb
På vägen till jobbet med solen i ögonen hinner mina små korta ben gå många steg.
Eftersom nya lilla staden har brist på aktiviteter till dagens ungdomar så hittar dom på hyss för att stilla de små demoner som simmar under ögonen på de rastlösa själarna vilket i sin tur givetvis ledde till att våran bil fick sönderskuret däck (!)
Så vad passar väl inte bättre än en promenad till jobbet- billigare & nyttigare för den 26-åriga kroppen som håller på att förfalla?
Gassande sol & skavsår ✔️
På min vandring möts jag av postbilen, polisen, kassörskan på Coop, hyresbostädersbil samt en städfirma som kör rally med vagnarna fulla med skaft & medel som halvt flyger iväg framför mig.
Plötsligt kom jag på att det faktiskt inte bara är jag som jobbar.
Givetvis förstår jag att jag självklart inte är ensam om att jobba just denna måndag, men ändå kom det liksom över mig för första gången att alla dessa människor just jobbar.
Antingen nöjda eller missnöjda med sina arbetsval- men dom jobbade.
Säkert för samma anledning som oss andra- för pengarnas skull.
Jag blir lite blind eller kanske bara inte tänker på det, men de flesta man springer in i är på stång inom sitt yrke.
Hur mycket är man villig att gå för pengar?
Ska det jobbas hela livet för att överleva dagen, veckan, månaden.. Åren ?
För att tillslut tacka moder jord för livet på planeten ?
Vem tackar mig för övertidstimmar, helgerna, nätterna, storhelgerna som jag pusslat ihop i bästa möjliga lösning för att just kunna jobba?
Jobba för att leva- inte leva för att jobba!
Ungefär så lång tid tar en morgon pw från B-gatan till jobbet.
Pw efter jobbets för många timmar tar ungefär lika lång tid som att fundera ut om jag ska sätta nycklarna mellan fingrarna, knyta näven hårt & fundera på vart i ansiktet jag ska träffa om någon på nått konstigt sätt skulle få för sig att min kropp tillhörde den personen, eller om mina saker i min stora väska lockade till ägarbyte.
Livsfilosof vs. Krigsgudinna i samma klädsel, samma kropp, samma trottoar.
En kvart på balkongen
Jobbiga veckan med för mycket jobb & första gången betydelsen är hos sin far i en vecka,
om jag är tom & vilse?
Just bara en aning!
Jag är mer vilse än någonsin innan i livet.
Men allt är en lärdom,
jag håller på att lära mig att slappna av (!)
Trodde själv inte att den tiden skulle komma, men nu är den här.
Att jobba mer än heltid- dessutom dygn åt gången & strunta i att vila för att stimulera liten, vara heltids mamma, träna, sköta hemmet..
Det var luftslottet som sprängdes ✔️
En stund fungerar de att vara super-women i tråkiga vardagskläder, en paddlande ekorre med en åra på insidan av magen när magkatarren slår till likt när posten dimper ner i brevinkastet med en jävla fart.
Grattis Maja du har gjort de igen!
Gjort allt- utom att tänka på dig själv!
Alla blir vi äldre & ändrar värderingar av de räknade dagarna vi fick på BB med världen för våra fötter.
Jag vill jobba som sjuksköterska, plit, polis eller psykolog.
Jag vill ge all min tid till min familj & mina vänner,
skaffa fler barn, bygga hus,
lära mig att köra rally, ta mc-kort, träna mer än ofta, skaffa häst,
titta på min pojkvän varje dag & vara nöjd med allt.
Istället har jag ett jobb som endast ger pengar- inge stimulans, utveckling eller självförverkligande,
stressar igenom tiden med nära & kära för att hinna träffa så många som möjligt på kortast tid, tränar enligt mig sällan- tar då i så jag spricker & oftast spyr,
som den häxa & bitch jag är så hugger jag som en kobra på han som faktiskt gör allt & lite till för mig & liten- för att han säger nått som inte passar mig (!)
Allt detta för att jag inte ger mig själv tid, för att jag stressar & glömmer bort att jag faktiskt är den viktigaste
Personen i mitt eget liv-
Det är ju jag som ska leva med mig själv tills livets ljus slocknar för äventyret som börjar på andra sidan.
För visst fortsätter livet när jordelivet är avklarat?
Kämpar människan för allt som är viktigt för att nå sina mål för att en dag bara ge själen frihet & begrava kroppen man sällan är nöjd med under jorden?
Väljer fort att sluta tankarna med en brödpåse-klämma i den stora oändligheten av ouppklarade funderingar.
Idag är jag barnledig, mannen på jobb i grannlandet, ledig dag från jobbet,
jag har sagt upp mig- jaaa jag har sagt upp mig utan att veta vad jag ska göra.
Om självbiografin ska bli en bästsäljare så lär jag ha nått spännande att berätta, nått fint att dela samt energi att sprida vidare.
Heeeey solen skiner dessutom!
På min balkong tillhörande min hyresrätt har jag pressat ner kroppen i den lilla bikinin, ätit pasta med pesto & räkor & druckit för många koppar kaffe.
Här tänker jag fortsätta ligga tills..
Så länge jag orkar!
Skräck blandat med förtjusning-
Livet !
Västerås
Hur tuff & säker är man inte när man sitter på en buss mot hemstaden med betydelsen sida vid sida?
Spelar ingen roll om vi kör av vägen, klivit på fel buss eller blir bortförda.
Så länge jag har den jobbiga & trotsiga skitungen med mig så kan jag ta mig vart som Hellst i världen!
E n k e l t .
Denna dag sitter vi bredvid varandra på bussen på E18 mellan nya lilla staden & hemstaden.
Givetvis med en iPhone & en iPad i handen,
hur ska man annars sysselsätta sig i 2 timmar?
Sitta stilla i 2 timmar (!)
En prövning för både mamman & barnet.
Kan ändå inte låta bli att fundera på varför jag inte kan låta iPhonen ligga i knät utan pilla på den?
Som en mytoman som inte kan sluta ljuga eller en kleptoman som inte kan sluta sno saker- så sitter jag med fingrarna på iPhonen & skrollar upp & ner & om igen!
Verkligheten.
När jag pillat & skrollat runt så pass mycket att batteriet är slut så har jag fått reda på hur de gått i fotbollen, hur hårt alla tränar & hur mycket kvarg med färska bär alla äter till både frukost och mellis- ibland lunch om de är en sån dag, lite väder hinner jag snappa upp också.
Vilken tur för mig att jag har min iPhone ✔️
Idag ska jag få känna smärta igen,
det ska fortsattas på min sleeve på armen!
Jag kan helt ärligt sätta handen på hjärtat och erkänna att jag faktiskt gillar smärta.. Ibland, under rätt omständigheter.
Funderade fram & tillbaka om jag skulle ha köpt emla salva till insidan av armen som står på agendan idag,
med djävulen på ena axeln och ängeln på den andra bestämmer jag mig ändå för att låta bli att köpa bedövningssalva.
Har man gett sig in i leken får man leken tåla!
Smärta-njutning.
Ungefär som hat-kärlek.
Inte är de konstigt att man knappt vilket ben man ska stå på ibland när man inte ens kan skilja på smärta & njutning.
Idag är en skitbra dag ✔️
Karusellen
Spenderade midsommar i sommarstugan i fina Dalarna som tillhör min mormor & morfar som innan de tillhörde min mormors mamma.
På en udde med egen strand, brygga att sitta på ute i vattnet samt en sån där gammal skön hammock under ett av alla träd runt omkring.
För första gången sen 1800-kallt blev jag myggbiten.
Jag, myggbiten?
Är de inge fel på mitt blod Asså?
Jag duger att suga blod ur,
vid 26 års ålder passar de att äntligen sticka mig.
Då är jag ju frisk ändå- halleluja!
När jag en bra stund efter mitt lyckorus av myggan på min arm upptäcker att de fortfarande kliar, blir sår & kliar lite mer sätts min tankeverksamhet igång, för första gången på väldigt länge.
Tänker tillbaka på mitt liv som liten utan myggbett, tänker på idag, kan naturligtvis inte låta bli att tänka på framtiden.
Allt detta för ett ynka bett!
Jag har alltid varit bra på att prata ytligt om vind & väder, killar & snoppar, barn & bajsblöjor samt nyligen sedda Gossip Girl avsnitt.
I den ytliga lilla delen av livet.
Men jag har kanske VM-guld i att inte prata om vardagliga problem, knasiga tankar & måendet.
Varför då liksom?
Måendet är viktigare än pratet om Chuck Bass & senaste köpet på Nelly.com.
Ändå sitter det så långt inne att bara säga:
Nej idag mår jag dåligt, helt utan anledning.
Inte förens morgonens första och bästa samtal med barndomsvän från back in the days,
Slog de mig när frågan kom om hur jag egentligen mår?
"Jag mår bara bra, hur mår du?"
Fuck off!
Nej idag är ingen bra dag, varför vet jag inte och det är inte det viktigaste heller- just anledningen.
Jag är dålig på mycket, men extremt dålig på att prata, men jag har lätt att skriva.
Såå.. Hej vita bakgrund med kommande text på, idag är en dålig dag.
I'm back!
2 senaste månaderna har jag hunnit fått däcken på bilen sönderskurna, magkatarr, fått bilrutan krossad och i samma veva blivit av med mina saker,
gett upp hoppet om mänskligheten flera gånger per dag.
Jag har också fått överflöd av kärlek, värme & skratt.
En liten hand i min hand med viskandes ord att jag är älskad,
En annan större hand på min rumpa med en annan viskning om att jag är älskad.
Vad mer kan man önska sig i livets berg & dalbana ?
Dement eller bara dum i huvudet?
För några veckor sedan körde jag med mobilen på biltaket när jag & Kiddo skulle till dagiset tidigt en kylig morgon (!)
Och nu var det dags igen men denna gång kände hjärnan för att stängas av just när jag la min plånbok på biltaket.
Hur svårt kan det va?
Hinner hur som hellst slängas oss i bilen,
i min värld dubbelkollas allt givetvis & jag kan räkna till 2 barn, 1 man & shoppingkassar när jag får känslan av tillfredsställdhet så bilen rullar iväg mot hemmet!
Ingakonstigheter.
När min IPhone ringer och det är ett okänt nummer så brukar jag inte svara (nån kan ju faktiskt äta upp mig från andra sidan luren?)
Men just den dagen sa magkänslan att jag var tvungen att svara och så fick det bli,
tack & lov.
Polisen: vi har din plånbok på stationen i Karlstad.
Gör om gör rätt- plånbok i min ägo igen.
Tack för ärliga & fina människor.
Alla som känner mig vet att jag vid det här laget vill skjuta mig själv i pannan & smaka på mitt eget blod som rinner nerför ansiktet,
men för allas trevnad låter jag bli & börjar istället fundera på hur jag ska möblera i hemmet med allt nytt som inhandlats.
Försvinner i mina inredningstankar och plötsligt är vi hemma på B-gatan.
Upp för alla trappor, närmare bestämt 32 trappsteg senare och dörren öppnas & jag känner lugn & frid- hemma.
Han har ingen brådska med att få upp sakerna som är kvar i bilen,
men det har givetvis jag.
Hellst skulle jag vilja sluta upp allt samtidigt och springa runt och mysa av känslan av nytt.
Jag är som jag är och gör som jag vill,
för att jag kan.
Hate me or love me?!
Ner för trapporna igen och ut i bilen,
packar på mig mer än jag kan bära & tappar allt flera gånger i marken för att jag inte får något riktigt tag om prylarna,
men Heeey vad gör de?
Rotar i fickorna efter nyckel för att komma in..
Nycklarna är kvar uppe!
Känner efter mobilen för att ringa upp till killarna..
mobilen ligger sked med nyckelknippan uppe!
Tårarna efter utmattning bränner under ögonlocken & överlevnadsinstinkten fightas med jag-ger-upp-känslan,
och det goda vinner!
Jag kastar pinnar på mitt eget fönster för att få killarna att förstå att jag låst ut mig själv (!)
Efter en stund som uteliggare & desperation efter ett automatvapen att skjuta huvudet av mig- död på engång så jag inte hinner smaka på blodet..
Så kommer killarna ner & ler åt mig Medans dom låser upp dörren.
Förmodligen ett medlidande leénde samt ett vad-är-de-vi-försökt-få-dig-att-förstå-leénde ✔️
Ingen människa kan göra allt jämt så som jag vill att det ska vara,
jag har förstått det nu efter mina 26 år som låtsas superhjälte.
Jag hinner inte heller mer än att komma in & stänga dörren till lägenheten innan jag sätter mig på en köksstol & gråter så det forsar tårar nedför mina kinder,
känner inte ens saltsmaken från krokodiltårarna då kroppen inte bara stängt av tänkandet utan allt annat viktigt också!
Förstår du nu vad du gör mot dig själv?
Bryt ihop & kom igen!
Nya dagen kom & påfyllnaden av superkrafterna var ett faktum.
Ut och erövra världen fröken Vatanen ✔️
Eviga pusslet !
Kollade precis inkorgen på mailen och såg schemat.
Då var det dags för det eviga pusslandet av barnpassning, träning & fritid.
Ibland känner jag bara att jag inte orkar pyssla & greja för att få ihop vardagen, men jag måste.
Som tur är så samarbetar jag & pappan till Kiddo väldigt bra & när han inte själv jobbar så har han givetvis vårat barn,
när man är två separerade föräldrar som jobbar så som vi gör så kan lätt den dära klumpen i magen komma.
Jaha nu då?
Min livlina, min säkerhet & min föredetta svärmor- Kiddos farmor hjälper gladeligen till och hämtar &
lämnar på dagis & bjuder Liten på pyjamasparty på Värmlandsvägen,
tack !
Hur skulle jag klara denna stressiga vardag utan henne?
Trots att mina arbetsdagar sällan överskrider mer än 10 dagar i månaden så blir det ändå ett pussel då jag valt att jobba dygnspass för att få mer ledigt med betydelsen i livet.
Jobba 5 dagar i veckan & ha 2 dagars ledigt eller jobba 2 dagar & ha 5 dagars ledigt?
Valet är enkelt.
De lediga dagarna hinner vi med massor & vi skrattat oss igenom det mesta,
De långa dygnspassen ger en lätt dimma i huvudet av trötthet men är värt de.
På ett sätt får jag för mig att de var enklare förut när familjerna var större, mamman va hemma, pappan jobbade 7-16 och det man gjorde, gjorde man för varandra.
Har jag fel?
Idag ska man ha en karriär & tjäna pengar, vara en glad & kärleksfull pedagogisk förälder till sina barn, hemmet ska vara pedantiskt skött, bilen ska blänka, kroppen ska vara tränad & solbränd..
Där emellan ska man hinna andas (!)
Levde man inte mer för sig själv & sin egen skull förut?
Idag ska man leva för sig själv & alla andra.
Gammal som gatan som jag är så tycker jag att jag har rätt att säga det var bättre förr!
Det är vad jag tror om jag målar upp en bild i huvudet i min bubbla som jag ofta drunknar & försvinner i.
Kärnfamiljen 2014:
Separerade föräldrar där barnet/barnen bor i väskor mellan sina föräldrar som i sin tur färdas mellan jobb & stress.
Plastmammor, plastpappor, bonusbarn & halvsyskon.
Bemanningsföretag, timvikarier & många jobb med kvällsjobb, nattskift & inringning i sista sekund.
Där är familjebilden utbytt flertal gånger & upphängd i en vit shabbyshick ram i det högt belånade huset i det fina kvarteret ✔️
Jag ska inte ens försöka lura varken mig själv eller andra att jag skulle passar in i den uppmålade Svensson Svenssons "vi måste leva som man måste för att vara lycklig"
Jag gillar fart.
Hellst dammsuga med tandborsten i munnen samtidigt som jag utövar utfall i hela lägenheten med Kiddo hängandes i ena benet & katten i andra, med svetten i pannan & hjärtat i halsgropen för att försöka vinna en fight mot klockan som jag ständigt förlorar,
just då mellan Sekundrarna som går så är jobbet i farstun & jag kör med IPhonen på biltaket & dessutom alldeles för fort.
När telefonen upptäcks på fel plats kan jag då även konstatera att jag skickat fel sms till fel kille & undrar vad det är för dag & om kaffebryggaren är avstängd.
I'm fucking lovi'n it.
Men kan ändå inte låta bli att fundera på hur samhället kunde bli så här?
Den som åker i min berg & dalbana får förbereda sig på en resa utan bälte i loopen!
Dagens lediga dag har bestått av träning, shopping, fika för att övergå till det lite lugnare godnatt-saga stunden i barnrummet.
Skulle jag framstått som en cirkusartist i vårt gamla Sverige med min överenergiska personlighet?
Han
Vem kan väl glömma han som gjorde mig mållös när jag stod bakom baren på premiären av nya Harrys i Kristinehamn i Maj förra året.
Svettig, nervositet som släppt efter 18 timmars jobb & en trötthet som lagt sig som en dimma över min blonda hjässa när endast städning stod kvar på schemat.
Bland dom sista gästerna ut var han..
Med disktrasan i handen- sprit i håret- champagne på skjortan- mjölk från skakade drinkar som näst intill droppade från min nästipp & en tidigare stram donut i håret som just då var på sne med luggen i ansiktet.
Min enda tanke var på min sköna säng & en överlevnadsinstinkt som slagit in för att klara dagen efter med 18 timmars jobb,
mer hann jag inte tänka innan han stod där framför mig med sina blåa ögon & åt upp mig med blicken.
Exakt där var jag fast ✔️
Tappade jobb & tankar och sprang runt i baren och torkade samma ytor om & om igen- allt för att slippa prata med han.
Hann uppfatta att han va brun, kyssvänliga läppar & hade en vit tröja,
när han börjar prata med mig och jag tror ärligt talat att de lilla jag sa knappt var vänligt heller.
Vi började träffas lite till och från under sommaren & han berättar även då att han sett mig på skobutiken när jag jobbat & att han ville men inte vågade ta kontakt med mig.
Menat att bli?
Kan man tycka,
kan man vilja,
kan man kämpa för.
När motgångarna blev större än medgångarna gav vi upp om varandra.
Fel tidpunkt!
Någonstans i mitt huvud visste jag att det var dags att sluta försöka, sluta hoppas & sluta tro.
Någon annanstans kallat hjärtat visste jag att de var dags att försöka mer, byta hopp & tro mot handling.
Där mellan hopp & förtvivlan försökte jag tappert att glömma honom och började träffa andra,
hur de gick är en helt annan historia som de så fint hade låtit ur en ljudbok av någon av Disney's sagor som man lyssnade på kassettband som liten.
Hur som hellst så blev vi vänner,
Såna vänner som pratar om allt & ställer upp för varandra.
Handen på hjärtat så hade jag just då inga andra känslor för han med stort H, för att jag är en bestämd person som gör de jag bestämt mig för?
Eller för att jag var livrädd att bli sårad igen?
Förmodligen en salig blandning av allt möjligt.
Men när han med de fina blåa ögonen slet tag i mig & höll mig hårt var jag halvvägs där igen,
att jag med rädsla & total tillfredställelse stannade hela natten ut tills morgonen kom gjorde ingenting lättare för att hålla mig borta!
Fortfarande livrädd men ändå självsäker, en sån konstig känsla..
Vill-vill inte
Måste ha- får inte
Kan inte leva utan- inte leva med
Nämen va skönt, Maja kluven Vatanen är tillbaka.
Mycket & långa pratstunder, många tankar & ett pirr i magen har gjort att jag tillslut valde att tro på vad han säger, känner & vill med mig.
Jag valde att kasta rädslan i sopnedkastet på B-gatan och damma av boken i förrådet,
boken med texten försök till lycka & tillit, på bokryggen.
Antingen låter man bli att försöka för att slippa att ev bli sårad,
men då sumpar man även sina egna chanser att ev bli lycklig eller så bestämmer man sig för att ge de en chans att bli lycklig & ta den eventuella sårningen!
Vi bestämde oss för att tro att de finns en mening med det här-
Att han såg mig i butiken & föll pladask & att jag såg han på Harrys & föll pladask ✔️
Trots en hoppig berg & dalbanan så kan vi inte släppa varandra!
Klart som fan de är en mening med de ✔️
Idag kan jag kalla oss team,
då jag är livrädd för pojk & flickvän ordet.
Han flyttar in !
❤️
Med endast 6 timmar kvar på jobbet är jag nerbäddad i assistent rummet & ber till Gud om en lugn natt !
Baby A
När jag för snart 3 år (!) sedan stod i förra lägenheten med värkar & väntade på Mr X så pratade jag med barndomskompisen i telefonen,
så nära förlossning som möjligt var hon med.
3 år går fort och det blev dags för henne att stå hemma med värkar och prata med mig i telefonen,
så nära förlossning som möjligt.
Lika för båda oss var även att när vi anlände till BB så somnade vi och vaknade när vi var helt öppna.
Alltid vi 2.
Känslan när barndomsvännen skickade bild på deras mirakel var obeskrivlig och mina bruna ögon fylldes med tårar,
så vacker så fin så perfekt.
Otroligt stolt över min vän & deras prins charming.
Mycket jobb & mitt vardagsliv
vs.
hennes vakna nätter & omställning,
men tillslut kom dagen jag aldrig kommer glömma..
Jag & min betydelse beger oss med present, kasse med kläder & förväntansfulla över att träffa våran nya medmänniska & familjemedlem Aston.
Att få hålla Grynet i min famn gav både kärlekskänslor som bubblade i mig samt en ännu större bebislängtan (även om jag just då tyckte de va smidigt med min självständiga & stora kille)
så skrek livmodern i panik.
Bebis bebis bebis !
Idag blir Grynet 1 månad och jag kunde inte vara gladare.
Plötsligt har världen fått ännu en diamant.
Milo & Aston 💙
Alltid vid eran sida
Alltid med er
...
As Usual
I vanlig ordning går tiden hemma
i Västerås väldigt fort,
och innan man vet ordet av så har alla lediga dagar susat förbi och endast den
långa bilresan är kvar att checka av ✔️
På en liten stund är vi även hemma och blandade känslor väller över mig ännu engång,
de gamla vanliga som att lämna sin familj för att åka hem till verkligheten i lilla nya staden.
Hinner sällan packa upp innan det är dags för jobb & jag började med att jobba 27 timmar på 1 1/2 dygn !!
Jobbar man mycket får man mycket ledigt ✔️
Mycket blandade känslor rör sig i min lilla kropp och jag bubblar i vanlig ordning.
Vill man kan man se de som lyx att bubbla som champagne en helt vanlig vardag.
