När jag för snart 3 år (!) sedan stod i förra lägenheten med värkar & väntade på Mr X så pratade jag med barndomskompisen i telefonen, 

så nära förlossning som möjligt var hon med.

3 år går fort och det blev dags för henne att stå hemma med värkar och prata med mig i telefonen, 

så nära förlossning som möjligt. 

Lika för båda oss var även att när vi anlände till BB så somnade vi och vaknade när vi var helt öppna. 

Känslan när barndomsvännen skickade bild på deras mirakel var obeskrivlig och mina bruna ögon fylldes med tårar, 

Otroligt stolt över min vän & deras prins charming.

Mycket jobb & mitt vardagsliv 

vs. 

hennes vakna nätter & omställning,

men tillslut kom dagen jag aldrig kommer glömma.. 

Jag & min betydelse beger oss med present, kasse med kläder & förväntansfulla över att träffa våran nya medmänniska & familjemedlem Aston. 

Att få hålla Grynet i min famn gav både kärlekskänslor som bubblade i mig samt en ännu större bebislängtan (även om jag just då tyckte de va smidigt med min självständiga & stora kille) 

så skrek livmodern i panik. 

Idag blir Grynet 1 månad och jag kunde inte vara gladare. 

Plötsligt har världen fått ännu en diamant. 

Milo & Aston 💙 

...