Hur tuff & säker är man inte när man sitter på en buss mot hemstaden med betydelsen sida vid sida? 

Så länge jag har den jobbiga & trotsiga skitungen med mig så kan jag ta mig vart som Hellst i världen! 

E n k e l t . 

Denna dag sitter vi bredvid varandra på bussen på E18 mellan nya lilla staden & hemstaden.

Givetvis med en iPhone & en iPad i handen, 

hur ska man annars sysselsätta sig i 2 timmar? 

Sitta stilla i 2 timmar (!) 

En prövning för både mamman & barnet.

Kan ändå inte låta bli att fundera på varför jag inte kan låta iPhonen ligga i knät utan pilla på den?

Som en mytoman som inte kan sluta ljuga eller en kleptoman som inte kan sluta sno saker- så sitter jag med fingrarna på iPhonen & skrollar upp & ner & om igen! 

När jag pillat & skrollat runt så pass mycket att batteriet är slut så har jag fått reda på hur de gått i fotbollen, hur hårt alla tränar & hur mycket kvarg med färska bär alla äter till både frukost och mellis- ibland lunch om de är en sån dag, lite väder hinner jag snappa upp också. 

Vilken tur för mig att jag har min iPhone ✔️ 

Idag ska jag få känna smärta igen,

det ska fortsattas på min sleeve på armen!

Jag kan helt ärligt sätta handen på hjärtat och erkänna att jag faktiskt gillar smärta.. Ibland, under rätt omständigheter.

Funderade fram & tillbaka om jag skulle ha köpt emla salva till insidan av armen som står på agendan idag, 

med djävulen på ena axeln och ängeln på den andra bestämmer jag mig ändå för att låta bli att köpa bedövningssalva.

Smärta-njutning.

Ungefär som hat-kärlek.

Idag är en skitbra dag ✔️