Han

Vem kan väl glömma han som gjorde mig mållös när jag stod bakom baren på premiären av nya Harrys i Kristinehamn i Maj förra året. 
Svettig, nervositet som släppt efter 18 timmars jobb & en trötthet som lagt sig som en dimma över min blonda hjässa när endast städning stod kvar på schemat. 
Bland dom sista gästerna ut var han.. 
Med disktrasan i handen- sprit i håret- champagne på skjortan- mjölk från skakade drinkar som näst intill droppade från min nästipp & en tidigare stram donut i håret som just då var på sne med luggen i ansiktet. 
Min enda tanke var på min sköna säng & en överlevnadsinstinkt som slagit in för att klara dagen efter med 18 timmars jobb,
mer hann jag inte tänka innan han stod där framför mig med sina blåa ögon & åt upp mig med blicken. 
Exakt där var jag fast ✔️
Tappade jobb & tankar och sprang runt i baren och torkade samma ytor om & om igen- allt för att slippa prata med han. 
Hann uppfatta att han va brun, kyssvänliga läppar & hade en vit tröja,
när han börjar prata med mig och jag tror ärligt talat att de lilla jag sa knappt var vänligt heller. 
Vi började träffas lite till och från under sommaren & han berättar även då att han sett mig på skobutiken när jag jobbat & att han ville men inte vågade ta kontakt med mig. 
Menat att bli?
Kan man tycka, 
kan man vilja, 
kan man kämpa för. 
När motgångarna blev större än medgångarna gav vi upp om varandra. 
Fel tidpunkt!
Någonstans i mitt huvud visste jag att det var dags att sluta försöka, sluta hoppas & sluta tro. 
Någon annanstans kallat hjärtat visste jag att de var dags att försöka mer, byta hopp & tro mot handling. 
Där mellan hopp & förtvivlan försökte jag tappert att glömma honom och började träffa andra, 
hur de gick är en helt annan historia som de så fint hade låtit ur en ljudbok av någon av Disney's sagor som man lyssnade på kassettband som liten.
Hur som hellst så blev vi vänner, 
Såna vänner som pratar om allt & ställer upp för varandra. 
Handen på hjärtat så hade jag just då inga andra känslor för han med stort H, för att jag är en bestämd person som gör de jag bestämt mig för? 
Eller för att jag var livrädd att bli sårad igen? 
Förmodligen en salig blandning av allt möjligt. 
Men när han med de fina blåa ögonen slet tag i mig & höll mig hårt var jag halvvägs där igen
att jag med rädsla & total tillfredställelse stannade hela natten ut tills morgonen kom gjorde ingenting lättare för att hålla mig borta! 
Fortfarande livrädd men ändå självsäker, en sån konstig känsla.. 
Vill-vill inte
Måste ha- får inte
Kan inte leva utan- inte leva med 
Nämen va skönt, Maja kluven Vatanen är tillbaka. 
Mycket & långa pratstunder, många tankar & ett pirr i magen har gjort att jag tillslut valde att tro på vad han säger, känner & vill med mig.
Jag valde att kasta rädslan i sopnedkastet på B-gatan och damma av boken i förrådet, 
boken med texten försök till lycka & tillit, på bokryggen. 
Antingen låter man bli att försöka för att slippa att ev bli sårad, 
men då sumpar man även sina egna chanser att ev bli lycklig eller så bestämmer man sig för att ge de en chans att bli lycklig & ta den eventuella sårningen! 

Vi bestämde oss för att tro att de finns en mening med det här- 
Att han såg mig i butiken & föll pladask & att jag såg han på Harrys & föll pladask ✔️ 
Trots en hoppig berg & dalbanan så kan vi inte släppa varandra! 
Klart som fan de är en mening med de ✔️ 
Idag kan jag kalla oss team,
då jag är livrädd för pojk & flickvän ordet. 

Han flyttar in ! 
❤️ 

Med endast 6 timmar kvar på jobbet är jag nerbäddad i assistent rummet & ber till Gud om en lugn natt !




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0