Känslan att stå ut med tråkiga saker

för att jag ändå inte ska vara kvar,

känslan att orka för att det blir bättre,

känslan att vänta & vänta.. 

Jag kommer inte bort härifrån,

jag behöver inte vänta- för det här är ingen rastplats att endast stanna på en stund utan detta är mitt liv!

Så är det!

Förnekelsen som blivit till en vana,

blivit ett sätt att leva efter för att lura mig själv att klara vardagen bättre. 

Inte riktigt vilja ha en fast tjänst, inte ha ett seriöst förhållande, inte våga nått större- väntan att få komma hem till min stad är bara en illusion,

jag kommer ingenstans!

Så är det! 

Jag ska börja leva på riktigt, 

för den lilla nya staden är faktiskt på riktigt. 

Storstadsliv är ett minne blott & endast dn fantasi nu. 

Den känslan.. 

Börjat rensa babykläder för att sälja av,

ska rensa mina kläder.. 

 

Älskade Torsdag med träningsvärk ✔️