Ibland blir jag fundersam över mig själv och mina tankar. 

Häromdagen kom förändringsdagen som brukar komma

några gånger per år,

det innebär en liten förändring för att få känslan av att nått bryter hamsterhjulet.

Jag är inte tjejen som kan leva i samma mönster utan förändring,

då självdör jag inifrån & börjar ruttna & ändra färgton.

Min grej är naturligtvis att

möblera om.. 

För då blir vardagen genast mycket roligare, right?

Bär och sliter så naglar trycks upp in 

under nagelbanden & svetten pärlas (!)

Naturligtvis lyckas jag slita sönder antenn kabeln till sovrums TVn, 

1-0 Damp-Tålamod.

Eftersom Kiddo sover djupt på kvällarna & myskarlarna lyser med sin frånvaro så är TVn min bästa & trognaste kvällskompis. 

Känner mig smått handikappad och ensam,

lika ensam & förvirrad som när jag upptäcker att jag tappat mitt läppstift.

Inte för att jag kollar på ett helt program eller film någonsin men

det känns inte lika ensamt på nå sätt.

Dammar av datorn som bott under min kökssoffa och pillar i hörlurar för att slippa bli irriterad & förvirrad om vart jag befinner mig, 

datorn låter som en söndertrimmad traktor (!) 

Är jag hemma i min sköna säng eller är trycket över bröstet en traktor som nyss kört över mig?

Bestämmer mig för att för engångsskull

kolla på nått som händer i vårat samhälle och inte i NewYork. 

Dokumentärer ✔️ 

Intressant & nyttigt.

Börjar kolla på nått om mammor som ville ha ensamvårdnad om barnen,

när dom inte fick det så rymde dom med barnen.

Kvar sitter ledsna pappor & saknar sina barn.

Somnar och drömmer naturligtvis om att Mr X kidnappar vårat barn, 

vaknar kallsvettig & panikslagen och rusar upp för att kolla att Kiddo & Bamse ligger nerbäddade (!) 

Dagen efter ska det delas massa länkar på vårt folkkära Facebook om kidnappade barn, 

är det nån ny jävla trend eller?

Vill man verkligen vara ensam förälder?

Är det bara jag som tycker det är skönt att få barnledigt ibland?

Hur som hellst så kommer så

Småningom kvällen & mörkret- 

som bekant vaknar ju mina spöken då med!!

Kan inte somna och får lite smått panik på tanken över att förlora mitt barn (!) 

Även fast jag egentligen visste svaret så var jag tvungen att få bekräftat av Mr X att han inte skulle rymma iväg med min betydelse när Milo-Pappa helg skulle kickas igång nästa gång!! 

Har jag gravidhormoner kvar i kroppen eller har jag blivit totalt tokig?

Inte konstigt att man blir knäpp i en knäpp värld ✔️