Hur många gånger fegar man ur för att man är rädd? 

Jag har valt att inte alltid säga vad som är fel för att jag inte vill ha sura miner- då är jag hellre tyst.

Jag har valt att "dansa" efter andras regler för att slippa negativ reaktion.

Jag har valt att låta alla andra bestämma för att slippa bråk. 

Jag har dragit mig ur saker för att jag är rädd för att bli sårbar, för att jag är rädd att misslyckas, för att jag är rädd att förlora någon, för att jag är rädd att inte passa in, för att jag är rädd att inte vara omtyckt..

Listan kan bli lång med välfyllda rader om saker jag accepterar fast jag avskyr't, 

med mina egna tankar & funderingar som jag ignorerar för att behaga andra, och handlingar som jag gör för att någon annan ska må bra.

Tillslut.. 

Vem gör något för MIN skull?

Listan där blir inte lång däremot, utan ganska kort. 

För första gången så här nära det nya året så är inte nyårslöftet i stil med

sluta röka, träna mer, sluta med socker och det klassiska som alltid måste sägas och aldrig uppnås.

Vad gör det om 100 år om jag tränat en dag mindre i veckan?

Rökt för många onödiga cigaretter?

Eller ätit en Ahlgrens bilar påse för mycket till Idol en Fredag kväll?

Däremot så gör det stor skillnad i mitt liv

Om jag faktiskt börjar prioritera mina egna behov, mål & kriterier för just mitt eget liv. 

Varför fanns det ingen lektion i skolan som hette "Du i ditt egna liv",

där man fick lära sig att lära känna sig själv, 

fundera över mål i livet, 

lyfta fram det bra samt arbeta med sina svagheter?

Hade det funnits så hade jag säkerligen fått läxa efter läxa, 

Jag vet att jag är skit bra på att lyssna, ge råd, lyfta upp, vara snäll-omtänksam-givmild, sprida skratt & energi.. 

Jag är skit dålig på att behärska mig när jag blir arg,

att slutföra nått som inte går som beräknat, 

att lita på folk, 

att våga ta chanser.. 

Världsklass på Fredagsmyset denna Fredag med Kiddo ute i solen- minimalt med shopping- kaffedejt med nyfunnen vän- chips & Bolibompa ✔️