Utveckling
Annorlunda känsla att vara mamma till en så stor kille som Kiddo!
När gick bebistiden över?
För mig kommer såklart Kiddo vara min lilla bebis ända tills döden skiljer oss åt,
men rent realistiskt så är han faktiskt inte en BabyBoy längre utan en som namnet säger Kiddo!
Förnekelse eller bortträngning?
Idag har jag verkligen fått det face'at,
första utvecklingssamtalet på dagis (!)
Med en racer vagn rullade vi till dagis i 100 km/h i vanlig ordning och nervositeten slog hårt på hönsmamman,
utvecklingssamtal asså?
Gick som förväntat- Bra!
Kiddo tar för sig, leker, utvecklas & har verkligen talet med sig,
lika duktig som mamma på att ordbajsa!
Blandade känslor väller över mig när jag stolt & rädd lämnar dagis i blåsten för ett gymbesök.
Pytte väg till andra hemmet med svettdoft gav ändå miljontals tankar..
Hur blir Kiddo som stor?
Skolgång?
Tjejer?
Kommer han alltid vara ensambarn?
Tar han skada av det?
Får jag fler barn?
Är det "lagligt" att barn med olika pappor?
Kan man älska nån lika mycket som första barnet?
Finns det plats för fler barn i den klappande muskeln?
Vill jag ens ha fler barn?
STOPP!!
Herrejävlar vad min skalle kan snurra i väg ofta.
Finns det ingen "rädda-Majas-huvud-knapp"?
Ungefär som en handbroms eller nödbroms!
Dör jag inte för att jag kör ihjäl mig på vägarna med plattan i mattan, svidande magkatarr eller vansinnesutbrott så alla ådror exploderar så finns bara alternativet- hjärnsnurr!
Finns det ingen som kan rädda mig?
Stiftelsen skrålandes i IPhonen, musicquiz i grannstaden & kompishäng utan barn.
Du satte mitt hjärta i brand
Lurades av vad du sa
du är så mycket äldre än jag
och din kropp gjorde mig virrig & svag
du ringer mig sent på natten när lusten kommit in i takten
jag försöker vara stark
för jag vill ha mycket mer än så
jag vet att du får mig att gå ensam
du livar mig guld om jag stannar här
Kommentarer
Trackback
