Ännu en gång blir det Torsdagen då Milo-Pappa helgen kommer med stormsteg. 

Varje gång känns lika jobbig. 

Jag vill liksom inte missa en sekund av Kiddos uppväxt, 

nu är det som det är och kommer alltid vara så, 

När ska jag vänja mig? 

Kommer jag vänja mig ens?

Allt i livet kan man inte styra över vilket för min del är jobbigt då jag alltid måste ha kontroll över allt som sker, 

hellst ska jag veta vad som händer innan det händer !

Kan absolut inte må bra om jag inte vet vad som komma skall och det där med att vänta finns inte på mitt dagsschema över veckans aktiviteter. 

Tills dess kommer jag le med hela ansiktet med mitt finaste leénde av mina blekta tänder & med snällaste bruna ögonen med ett avslappnat ansikte som bakgrund Medans jag samtidigt paddlar under ytan så jag blir helt matt & slut.

Ikväll kommer jag släppa spärrar & kontroller.

Jag ska kasta min åror och inte paddla på undersidan utan bara flyta med på min madrass i vattnet ✔️