Hästryggen

Som rubriken säger - hästryggen ✔️ 

3 år sedan: 

Håller på att bli avslängd i samma sekund som syster Liten hamnar i diket med hennes häst som förtjänst, 

den lilla skogsturen på hästryggarna blev turbulent med skrattet som grund. 

Skräck blandat med förtjusning på nått konstigt sätt. 

Sedan dess har jag pluggat, blivit mamma i en ny stad med nya möjligheter & villkor på livet. 

Tanken på att någonsin sätta sig på ryggen igen har varit bortblåst & totalt olockande. 

Jag är ingen hästtjej.. 

När frågan kom smekandes vid min kind så kom ett konstig sug i mig och utan att fundera tackade jag JA till hjälpa till att rida en otroligt vacker & duktig häst.

Nervositeten kom inte förens jag verkligen stod i stallet öga mot öga mot djuret som jag telepatiade med: 

Va snäll mot mig. 

Inte ofta jag är rädd, nervös eller blyg på nått sätt men då var jag inte kaxig som back in The days. 

Väl uppe på ryggen med osexig hjälm, i en knäpptyst skog ridandes med RedHair - Amazing !

Som en knarkare- måste ha mer.

Plötsligt vill jag rida mer för att få min terapi för min trasiga själ. 

Lugnet & känslan efter en uteritt är obeskrivlig ! 

Skit i dyra psykologer, terapeuter och hjärnskrynklare -

Beger er ut i skogen och andas frisk luft och ge av ett Ronja Rövardotter "det-är-vår-skrik" !

Vilse i egna principer eller vuxenpoäng ?

Skönt att du kände så! :)
Jag tror att det handlar om att uppskatta det stora i det lilla, inte varje dag man kan vara med om total tystnad ;)
Det får helt klart bli fler turer! ❤