Envisheten

Ner i brevinkastet dimper en tunn H&M katalog med tema festligheter!
Passar mig som handen i handsken- för vem gillar inte festligheter ? 
Jag gör!
Givetvis bläddrar jag lyriskt och fäster blicken på en vacker modell med den finaste klänningen jag sett på länge, 
Den ska jag ha!
Ringer in och ska beställa hem den men den finns inte kvar, inte heller finns den på deras hemsida.
Eftersom när jag gett mig fan på nått så ger jag mig inte. 
Jag får som jag vill på ett eller annat sätt, 
bra eller dålig egenskap?
Ringer barndomsvän i Örebro som givetvis lägger ner sin själ på att hitta min klänning utan resultat. 
Ber även Liten bror om hjälp med endast ett mms som ledtråd i jakten på den perfekta svarta "måste-ha",
men ikke. 
Får en konstig känsla i kroppen, 
jobbig & påtaglig samtidigt som den är jätte bekant- desperation ✔️ 
Jag ska ha klänningen till vilket pris som hellst! 
Min äldsta kompis sen långt Back in The days, 
har span på deras hemsida för min skull, eftersom hon känner mig och vet att det är lika bra att hålla utkik om den skulle dyka upp istället för att bli medtvingad 100 mil för att hämta den i värsta fall i Norrländska skogarna eller i skottlinjen Malmö!
Eftersom hoppet är det sista som lämnar en så finns en liten gnista hopp kvar samtidigt som jag känner att det kanske är kört? 
Då kommer uppenbarelsen som från ovan, 
min RedHair hittar klänningen.. 
Rätt färg ✔️ Rätt storlek ✔️ 
Hjärtat slår trippla slag och jag känner ytligheternas ytlighet av lycka för ett klädesplagg.
Egentligen inte endast för plagget i sig, inte ända in i slutet iaf utan för att det lilla hopp som fanns faktiskt blev befogat. 
Klickar hem fortare än matchen blåses av och snabb leverans, sliter upp paketet som ett hungrigt rovdjur som kommit åt sitt byte och ler med hela kroppen. 
Tar upp klänningen och kramar den mot min kropp och gör en piruett i lilla köket på B-Gatan och känner mig som Askungen när hon öppnar sin garderob och får syn på sin klänning.. 
Åååå alldeles underbar! 
Ställer mig naken i hallen och låter den svarta sluka min kropp framför spegeln & törs knappt öppna ögonen, 
Eller? 
Den sitter inte som på modellen i katalogen!! 
Mina 156 cm med korta taxben, slanka axlar & storabröst liknade inte hennes 180cm, solbränd, sminkad, atletisk kropp med små bröst & liten rumpa längst upp på dom flera meter långa benen! 
Nope!
Jag såg ut som en blandning mellan påsen i trasdockorna & en paragrafryttarfitta rent utsagt! 
Strikt & tråkig med flera meters släp efter mig.
Tror jag vet ungefär hur det känns att gifta sig med andra ord, 
för allt handlar väl om klänningen och släpet? 
Det närmsta jag kommer giftermål så jag får väl ändå tacka H&M för upplevelsen i min trånga hall. 

Så gick sagan om den förtrollade klänningen.. 


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0