Jag hatar målarburkar, penslar, ljudet av sågmaskin och slipmaskin & allt som hör till!
Ni vet känslan man kan få när livet är nära sitt slut? Så kändes det idag när Maja 157 cm lång skulle stå på den högsta stegen på bygget, dessutom på tå med burken i ena handen och penseln i den andra för att sträcka på mig som en katt för att nå taket som skulle målas! Gång efter gång får jag sätta mig på huk på stegen för att få luft, plötsligt hade jag tydligen blivit höjdrädd eller nått, har jag väl aldrig varit? Vad kom det ifrån? Antar att det är sånt som kommer med åldern.
Jag övelevde (!) dock inte lyckligare för de eftersom jobben med penslarna fortsatte på markhöjd, jag kan inte hjälpa att jag ogillar det så skarpt som jag gör. Men snart är de över och Harrys kommer öppna och jag får göra det jag faktiskt är bra på och tycker om att göra! Nedräkning pågår. Älskar att ha nått att se fram emot!
Jag måste alltid ha nått att längta efter för att inte tråka ut mig själv!
Små steg framåt hela tiden gör stor succé i slutet.
Jag ska titta ner på jorden från himlen och vara nöjd över vad jag åstadkommit, man lever bara en gång och blir aldrig fullärd eller tillräckligt nöjd, så utmana ödet och dig själv- endast du bestämmer över ditt eget liv.
Jag ska försöka att aldrig ångra något- allt som sker för med sig nått nytt och jag ska alltid försöka göra det bästa jag kan för mitt barn, min familj och mina vänner.. Och för mig själv. Det är morot nog att kicka igång dagen varje morgon, vakna och vara awesome every day. Try!

Som en dammvippa kastar jag mig på bussen med musik i lurarna och diggar med hela kroppen medans solen skiner in genom rutan och bränner fast allt byggdamm i ansiktet på mig.
Hoppar av en station tidigare och möts upp av sonen och fina vän med sin son, taco på menyn innan en snabbvisit i lekparken.
Sen var kvällen ännu en gång på besök och vagnen rullade hem i den ljumna kvällssolen ner för gatan till mitt hus.
Låser upp och möts av en ljuvlig doft av blommor.. Har nån hemlig beundrare lämnat blommor till mig?
Nä just de, det var sköljmedlet från den nytvättade tvätten som legat i maskinen sen den var klar 6.00 imorse, då vi var på väg till dagis.
Det doftade iaf blommor!

Någorlunda ren efter en varm dusch bäddar jag ner mig i nybäddat och kladdar på ögoncreme, dags att somna till mina plastikkirurger ännu en kväll.
Hej då Tisdag- vi ses aldrig igen, du är passé och ny dag står för dörren om några timmar- den ska jag fånga!