Vaknar- är trött & sur!
Myser med Liten, blir på bra humör, är på bra humör tills jag lämnar han på dagis, blir sur igen!
Jävla dag, nyss börjat och ändå så värdelös!! Var fruktansvärt nära på att skita i att gå upp överhuvudtaget! Spola över den här dagen fort, för alla andras bästa!
Är jag på dåligt humör så märks det, hela jag blir samanbiten och stel, och jag som i vanliga fall alltid pratar blir knäpptyst och muttrar!
Ni som känner mig vet att när jag väl blir på dåligt humör, vilket inte händer ofta men när det händer så är det som att jv tar ut all ilska för glada dagar på engång. Idag är jag en tickande bomb, tårarna är nära och klumpen i halsen växer. Ska jag börja böla idag som alltid när jag är låg? Eller har jag växt ifrån de?
Kan det vara så att jag för alltid kommer vara en snorunge som surar när jag inte får som jag vill eller när något går ifrån mig? Min mindre bra sida är att jag på det sättet är som en 5-åring, fullt medveten om det. Hur ändrar jag det?
Så för ditt eget bästa- starta inte en konversation med mig om du inte vill bli verbalt misshandlad och våldtagen. Idag spar jag inte på krutet om du startar krig. PUNKT!
Hoppas alla vänner och till och med fiender får en bättre dag än mig!
Om inte kan vi slåss i gäng ihop ✔