Jaha, de ovälkomna 2-års trotset är här på besök hos Milo på B-gatan!
Efter bråk och gråt, ger jag upp med att försöka få han glad och snäll! Inget tycks hjälpa.
Så medans jag sitter i min vita skinnsoffa ligger betydelsen på golvet och skriker och bankar i golvet med händer och fötter (!) Det är en variant på tidsfördriv men det är inte rätt!
Man får välja sina fighter, den här skiter jag i!
Snart börjar senestern på jobbet, och jag ber till högre makter att Milo är snäll när jag hämtar han från dagis sen, vill liksom inte slita sv mig håret när det nyss blivit långt igen..