Jag är inget projekt. Punkt.

Sängen som jag monterade ihop igår kväll i vardagsrummet svärandes för mig själv mellan varven står i sovrummet sedan igår natt då jag får ADHD och måste göra allt på engång.
Inte nig med att bygga ihop den själv så ger jag mig fan på att jag så tyst som jag kan ska möblera om hela lägenheten för att själv bära in den i rummet, att dra en säng på golvet när Liten sover var totalt uteslutet.
Blir faktiskt imponerad av mig själv ibland- jag klarar mer än jag tror! Så det så.
När hulkenutklädnaden låg på golvet var det dags att invänta denna dag och kväll då projekt Milo-ska-sova-i-egen-säng påbörjades.
Hör och häpna gick det till en början bra trots att det var länge sen han sov i egen säng, men sen kom det..
Liten upptäckte att han inte sov på sitt vanliga ställe, och jag hör en skrikande unge: Mmaammaaaa!
Sliter upp dörren till rummet och hittar Milo sittandes i min säng på sin vanliga plats där han brukar sova!
Trollungen ville mysa och inte alls sova själv..
Nya tag imorgon- lite åt gången för att vänja honom och inte avskräcka honom.

Nybäddat med blommiga sängkläder, proteinshake med tjockmjölk och ställd klocka för imorgon!
Mer än redo att sova..