Herre min jävla Gud vad min betydelse testar mig, in i det sista!
Trycker på alla knappar som finns för att få en reaktion- och tillslut får han en vulkanutbrotts reaktion, varsågod!
Varför ska de trotsas så mycket?
Jag har varit nära ett nervsammanbrott och samtalet för att få bli hämtad med tvångströja har inte varit långt borta.
När Liten har somnat så får jag dåligt samvete att jag ens tänkt tanken att han är jobbig (!) han som är så underbar!
Känslosvall & humörsvängningar är milda termer för mig!

Dags för mig att också sova kanske?