Vardag igen..

Ääääntligen tillbaka till det vanliga igen,
rutin och ordning, ja rutin iallafall!
Rensade min överfulla och stökiga garderob igår kväll och kände i samma stund att livet kunde vara lättare om jag nångång höll tankar och fingrar i styr, men ett påbörjat projekt blir alltid avslutat när det gäller mig !
Då pratar vi alla plan i livet ✔
Tillslut när kläderna är på plats och galgarna återfunna efter Litens hide and seek lek så är jag nöjd.
1-0 till mig vs. Stökeri!
När morgonen är på besök efter ännu en i min smak för kort natt så var jag för engångs skull någorlunda lycklig och inte lika full i ånger som annars när jag ska välja kläder inför dagens jobb i butiken!
Snabbt och smidigt satt det lite tygstycken på min kropp och dagens lunch på stan med galnaste vännen var ett faktum, vinkade av betydelsen som skulle till sin far och försvann sen bakom solglasögonen för en kort promenad i stormen, värre storm än i mitt huvud- hujeda mig!
En snabbtitt i spegeln och dejavu slår mig över käften..
"Hon ser bekant ut, har hon ingen borste- just de, det är ju jag och min trollperuk som är på Karlskogas gator och spanar runt igen"
Så plus sminkning som en panda så har vi Maja a la Söndags förskräckelse!
Varsågoda!
Stormig promenad hem igen efter jobb och ögonblicket senare var X över med katt & barn- lugnet infinner sig och jag är hel igen!
Matar mina barn, eller djur? Vilddjur likt djungeldjur passar bra..
"Mamma!!! Milo måla, kom titta- oooooh mammaaaa!"
Den gulligaste rösten jag känner ropar ut mig från diskens dimma, ännu en gång blev disken min..
Släpar mina trötta ben mot rösten och möts av en trollunge med händerna bakom ryggen och ett flin som går från öra till öra: "Oooooh titta dää" och pekar på väggen (!)
Där var det! Stort, streckigt & RÖTT, Milos första klotter, eller picasso målning!?
Åååååå herreguuuuud!
Stirrar blindt på väggen och funderar så det knakar på hur jag ska få bort de!
"Näej Milo, Aj aj" säger han åt sig själv och sekunden senare när jag med mina förtvivlade och hängande ögon tittar på Liten för att tillrätta visa honom möts min blick av en skitunge som lagt sina händer på den putande magen och med kritan hängandes i mungipan (!)
Hur ska jag kunna bli arg på han? Hur ska jag få han att förstå att det är fel när jag håller på att bryta ut i skratt?
Vill krama han hårt för att han är så knäpp!
Är det början på Milos "målar" karriär?
Kommer jag hitta han ute med sina moppekillar klottrandes i nån tunnel med för stora baggyjeans och bandana, medans små flickorna sitter på mopederna och tjuvröker och fnittrar, eller kommer jag hitta honom på en klippa med utsikt över vattnet & klassisk musik i öronen medans han har huvudet på sne och skådar sitt verk med penseln i mun?
Vad fa-a-an är värst liksom?

Ett gott skratt förlänger livet- Jag blir över 100 år så hit med lite farligheter så jag trivs i mitt 100 åriga liv ✔



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0