Nämen hej spöken, är ni i huvudet igen? Va roligt, välkomna till min hjärna ✔

Hur kommer det sig att när man mått riktigt bra och livet har varit i riktigt bra balans och allt är som det ska, hur kommer det sig då att spökena kommer tillbaka? Jag har ju inte skickat inbjudningskort till dom direkt, ändå valde dom att hälsa på mig nu så här några minuter innan sex and the city börjar och dygnet blir till ny dag.
Är det nått jag ska tampas med lång tid framöver eller är det bara en engångsföretelseé att tankarna styr bakåt igen?
Om jag skulle öppna ögonen och släppa in nån nära på livet så tror jag att det finns nån friare där, men det lär jag aldrig få veta.
Eftersom jag känner mig själv så pass väl så vet jag att om nån stackare skulle komma mig riktigt nära både kroppsligt och mentalt så vet jag att min hjärna går på automatik och stänger av allt som heter ödmjukhet och känslor, försvarsmekanism?
Vet även att jag 100 år senare kommer komma på att 'där var han, den rätta, vad gick fel?' Med då närmare eftertanke så kommer jag komma på att det är jag som hände, jag som får panik och antingen flamsar bort allt eller får kalla fötter.
Varit där många gånger och vet vad jag pratar om.
Jag kan inte slappna av och på enhundradels sekund har jag fått panik, blivit uttråkad eller livrädd (!) Varje eviga gång! Hade inte X1 & X2 tagit sig tid att nå mig så hade det inte blivit nått alls, hade dom som alla andra släppt mig när jag blivit off och iskall så hade allt varit i sin ordning. Istället erövrade dom båda min värld för att sen rasera den på ett ögonblick!
Så förlåt mig om jag är iskall och stenhård..
Kommer jag någonsin kunna hitta en kille som jag inte ska leta fel på för att få en ursäkt att ändå inte fortsätta träffas?
Kan det finnas nått i min känsla av att jag blir lite som ett projekt att vinna, när jag är vunnen är jag borta? ✔
Visst är det väl så att när man redan hamnat i sitt hamsterhjul så är det svårt att ta sig loss och fortsätter därför i samma spår, därför jag alltid väljer samma stil på kille, ungefär som att jag själv väljer att bli sårad, "det är ju en sån kille" - standardfras till mig!
Såklart måste den snälla & bra killen finnas bara att jag inte ser för att jag är så van att rikta min uppmärksam åt fel håll?
"Han får inte vara för snäll och mesig" även det standard ✔
Nej för fan, tänk att träffa en snäll kille som behandlar dig ärligt och rättvist och ger dig det du förtjänar- fy så läskigt!
Inte konstigt att man ständigt står på ruta 1.
Det är asså inte dömt att misslyckas det är jag som valt att misslyckas, det är så himla klart nu! NU, när jag kastat den ena bra killen efter den andra i papperskorgen samtidigt som jag i smyg drömt om han på TVn typ, han i fängelsedokumentären (!)
Nää men den rätta finns säkert där ute.. Antingen spöar han nån i en mörkgränd, eller så träffas vi medans han har flickvän eller så kanske han står med två icapåsar med livets tillbehör i utanför en anstalt- "De är han jag ska ha" !!
Tillbaks på ruta 1..

Kom och bryt mitt hamsterhjul, banka lite vett i huvudet på mig och förbjud mig att träffa "såna" killar- Sen är jag också redo för kärlekslivet, tills dess spanar jag bara!