Dejavu

Längtan efter att få hem Liten har varit enorm och jag blir helt pirrig och bubblar av lycka, jag kan ju liksom inte leva utan honom.
Tiden tycks stannat och jag väntat otåligt, tillslut kommer pappan och Liten in innanför dörrarna på B-Gatan..
Ledsen!
Jaha?
Liten ville inte pussas och kramas med sin mamma utan han skulle ut genom dörren igen för han ville åka pappas bil, "sitta pappas bil"
Biltokig Milo vill bara syssla med bilaktiviteter av alla slag.
En ledsen kille resulterar i en ledsen mamma.
Tillslut kramas vi länge och äntligen kommer min puss, som jag längtat efter. Allt är som vanligt och vi myser i soffan till film och mellis.
Men känslan av att vilja vara längre hos sin far känner jag igen, jag är själv skilsmässobarn som levt mest med min underbara mamma som gjort allt och mycket mer sina barn, ändå kände jag mig nedstämd när vi skulle lämnas av efter varannan helg hos min pappa, ville ju träffa han mer, ville ju ha pappa med mig som jag alltid hade mamma, men så blev det aldrig men drömmeb fanns alltid där.
Som vuxen började jag tänka på att det inte var så jag ville ha det när jag själv skulle bli mamma, barn ska få träffa både mamma & pappa varje dag, rättighet?
Ändå hamnar jag på samma plats och situation som jag avskydde som barn.
I det här kan man ju tänka på det positiva och det är ju att det inte blir en vardag på samma sätt som andra kanske utan min prins får längta till sin far och göra helgaktiviteter samtidigt som han får längta hem igen, jag får ha det väldigt intensivt som ensamstående med allt som ska hinnas med och prioriteras samtidigt som jag hinner vara bara Maja när han är hos sin pappa. Det är faktiskt positivt att ha ett varierande liv och hinna med allt från mammasysslor, kompisaktiviteter och jobb!
Plötsligt känner jag att jag hinner så fruktansvärt mycket jämt, allt går bara man vill, åå jag vill!

Betydelsen myser lite, ber om en kudde och lägger sig på soffan och somnar, vilopaus innan shopping toadtrip till grannstaden.
I vanlig ordning gör vi så mycket vi bara kan på lediga dagar.

Jag är ännu en gång hel..


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0