Alla kvällar efter dagens to-Do-lista har jag fastnat framför serier och dokumentärer om gäng och fängelser!
Min hjärna kanske är skadad, jo förmodligen men jag kan inte låta bli att fascineras av det livet, jag tycker på riktigt att det är så spännande och intressant att jag nästan kissar på mig!
Lika väl som jag skulle vilja bli polis skulle jag kunna vara en maffia-fru!
Rätt eller fel sida av lagen.. Idag fick jag besök av min bästa vän som förgyllde min dag efter en jobbig vecka, och tur för mig, otur för henne var hon kvar när Milo satte igång och spydde IGEN!
Trött, orolig och förbannat less ringer jag ännu en gång 1177 och ber om råd, för jag är så hjälplös och inuti mig skriker en liten rädd flicka som visar sig genom den annars hårda utsidan.
Tårar rinnandes längst kinden ute i kylan som nästan biter tag och bildar istappar, kommer vi fram till att om det fortsätter imorgon bitti ska jag ringa läkaren och få undersöka prinsen och se vad det är för demon eller sjöodjur som härjar i Milos lilla mage!
Så om det finns en Gud, eller tre så hjälp min lilla kille att spotta ut slämdjuret som bygger bo i dom djupa och långa tarmarna. Snälla !
Jag är slut som människa när vi närmar oss en hel vecka med äckel-päckel vätskor.
Lättad, Påtankad av energi av finaste vän och hoppet om tillfrisknad gör att jag trots allt bäddar ner mig brevid Liten och ler.. I got a feeling, thats tonight's gonna be a good night!
Hoppas, önskar, tror..
Det blir en fängelsedokumentär i bakgrunden och jag känner mig tillfreds.