Den vackraste stunden i livet var den när du kom- Det blod som jag trodde var stilla det fick du att rinna.
Jag kan inte gå utan din luft i mina lungor, jag kan inte stå om du inte ser på.
Aldrig ska jag sluta älska dig- jag ska älska dig tills hjärtat slutat slå.
I nöd & lust, i med och motgångar, nu och föralltid- familjen..

Länge varit sugna på en väggtext här i nya lyan på B-gatan.
Men vad ska det stå? Dom klassiska texterna som alla har? Inte så lockande för vi är inte alla andra, vi är vi.
Så jag bestämde mig för att skriva några rader från några låtar som jag tycker speglar oss.
Lars Winnerbäck texten, den som ska stå överst på väggen speglar mycket, mer än ord kan beskriva men framförallt att det var det jag lyssnade på när jag var gravid så krypet som han hette då fick lyssna på och bekanta sig med innan han skulle komma ut och erövra världen, när han sen var några dagar gammal och bara ville skrika och inget fick honom lugn och tillfreds så la Mr M ner sin IPhone brevid Milo i spjälsängen och spelade den låten för honom och det gälla och harmlösa skriket gick över till tystnad och djupare andning, för att inte prata om det vackra och harmoniska baby-facet som visades.
Resten av texterna är från tre olika låtar men hade lika gärna kunnat varit skrivet av oss själva till varandra, om vi kunde skriva vill säga, så det står ju naturligtvis för våran kärlek tillvarandra.
Sista raden är för att våran familj är oslagbar helt enkelt.
Lite så tänkte jag när jag istället för en tavla eller klassisk text valde just som jag gjorde. Punkt.
Att ena stunden vara galet impulsiv och hetsig, slita runt med pappers remsan som ska pryda min vägg, mäta, tänka fantisera och nästan bli galen för att jag vill ha upp den nu på engång, hellst nyss till att mitt förnuft stoppar mig och övertalar mig att det är bäst att vänta på min man så vi kan hjälpas åt så det slipper se missplacerat ut, så det slipper se ut som att det egentligen skulle hänga i lilla villerkulla för att det är så snett.
Jag måste lära mig att vänta, det är min mindre starka sida.
Vill ju inte att det ska bli som med Milos spjälsäng som jag slet upp höggravid och hormongalen, läser på bruksanvisningens första sida att man ska vara två personer för att bygga, låsas som jag inte kan läsa, håller fast ena sidan av sängen med benen, en sida med ena handen och skruvar med andra handen (!) det gick och sängen var komplett, tills jag ställer mig på avstånd för att beskåda mina byggnationer och ser att BRIO loggan är uppochner nere i vänstra hörnet istället för som det ska vara uppe i högra hörnet! Sliter isär sängen och första jacket är framme.
Idag gör det inget för sängen är borta ur mitt liv och jag slipper se den alldeles för dyra spjälsängen!
Som sagt- jag är svår att leva utan jag är svår att leva med.

Jag har mycket jag vill dela med mig av, men väljer nog ändå att vänta..
Tick tack lilla klockan.