Ledig Torsdag för mig och Lilleman blev förutom mitt-på-dagen-vila och lek med bilarna en tur till Örebros Lek&Bus Landet.
Vilken succé!
Inte för att jag trodde nå annat men när lyckan hos Lill-Olle var total smälte mitt redan känsliga hjärta ytterligare.
Skrattade högt åt allt och alla, sprang runt och busade och grejade! Älskade troll unge. Fortfarande fascinerad hur livet kan vara bästa tänkbara pga av en liten liten människa !
Pannkakor trodde jag var enda rätta efter allt bus medans Milo i själva verket var mer sugen på min sallad (!) vad är väl varma pannkakor med sylt & grädde när det finns knaprig sallad och pesto pasta ?
För att få det absolut perfekta avslutet på våran mamma-Milo dag tog vi varsin påse och skopa och skulle köpa godis..
I min godis-psykos står jag och plockar å plockar när jag upptäcker att Milo inte plockar.. Han äter !!
Ååå herregud! Mamma utan koll i några sekunder och vips var buslandet det bästa stället i världen- lek hur mycket du vill, och tydligen ät hur mycket du vill !
Med choklad rinnandes längst giporna på Milo vill jag egentligen bara skratta och krama om han, för att han är så go men istället får tonläget ett annat läte för att visa att det är fel! Man får inte plocka godis i lådorna och stoppa händerna & munnen full, det är fel!
Lite skamset bär jag upp Milo till kassan och bekänner min 1,5 åriga sons brott med bevisningen i hela ansiktet, i händerna och på hans vita piké och till gensvar när jag säger att dom självklart måste lägga på lite på mitt kilo pris på mina påsar eftersom allt inte hann vägas så skrattar och ler personalen ödmjukt och säger att det är lugnt!
När vi sedan går därifrån hörs ett svagt sööööt mellan tjejerna i kassan, tack o lov! Ännu en gång bevisat att det är guldvärt att vara sötast!
Hälsa på Mr M på jobbet så Litdn även fick testa åka pojk-maskiner, som en födelsedag ungefär! Bara för att Milo är Milo.

Ligger i den varma sängen och ler när jag tänker på min snattare.. Ler när jag vet att det snart är dags för mannen i mitt liv att stiga in genom dörren som Fred Flinta stiger in till sin familj.