Med svärföräldrarnas nya snygga bil med sommardäck och utan att veta hur jag får bort imman på rutan åker jag mot Boendet för att slå död på några timmar med underbara kollegor och brukare.

Kvällen spenderades med bästa vän efter att betydelsen valt att stämpla ut för dagen efter en lång dag på dagis.
Med dämpad belysning och kaffe i muggarna bjuds det in till skvaller och prat som följs av mycket skratt.
Självklart tog några av våra samtalsämnen oss tillbaka i tiden likt en tidsmaskin, tillbaka till tiden då fest, dejting och träning var prio ett.
Tillbaka till tiden då man var skadad av alla kill-kompisar så man pratade som en kille med råa ord och grodor hoppandes ur munnen (!)
Man dejtade som många killar, hård och iskall - bara för att liksom, inte för nån kärlek eller fundering på en framtid tillsammans utan för att visa att han ska jag minsann ha- för att jag kan, bara för att.
Där nånstans mellan iskall & stenhård smälte mitt hjärta och idag 3 år senare skulle jag inte mer än kunna stava till KNULLA, skulle absolut inte kunna säga det utan att rodna.
Skulle absolut inte (om jag var singel) kunna utnyttja nån eller såra någon med flit. Idag kan jag ju inte ens höra talas om nån historia där någon blir sårad utan att jag vill spy eller ens kolla på kärleksfilm utan att fälla tårar.
Från känslolös silikon bimbo (!) till hormongalen småbarnsmamma med ett sprängt bröst, slitet hår, hängig hud och lite mer jordnära !
Från vakna pilla-i-navel-nätter till att somna med öppna ögon.
Eller från att vara bakis 3-5 dagar i veckan till att den enda kontakten med alkohol numera är det jag serverar i baren.
För några år sedan såg det ut så..
Idag däremot kunde jag inte vara lyckligare med min egna lilla familj..
Och Tack o lov vet man inte hur framtiden ser ut, tur är väl det? Snacka om att ta bort all spänning..


Man kanske måste gå igenom olika stadium i livet för att vara nöjd i läget man är i ? Skulle man stå ut med livet om allt alltid varit detsamma-på samma nivå- alltid lika- ingen förändring ?
Mer galenskap än normalt uppförande och förargelseväckandebeteende skulle beskriva mig och min barndomsvän perfekt.
Vart jag än är i livet är hon på samma plan-omedvetet!
Att lämna ett kapitel och skriva ett nytt är super enkelt när ens själsfrände är på samma kapitel i sin egna bok.
Den dagen då hjärtat slutat slå är ju livsboken klar och försent finns det facit för hur vissa saker skulle ha skötits osv, den dagen livet tar slut för att påbörjas på andra sidan, för visst inte tar väl allt bara slut? Den dagen ser våra böcker likadana ut. Lika barn leka bäst!
Bästa kompisen A.E !