Från stark & tuff, från bra självkänsla och självförtroende till känslan av att inte vara värd ett skit!
Den övergången är hård och tar hårt på kropp och själ.
"Man behandlar andra som man vill bli behandlad själv"..
Man tackar!
Men det lär bara gälla i en riktning som en envägskommunikation? Bara åt ena hållet, right ?
Trodde från början att jag bara blivit utsatt för ett praktexemplar av skitstövel, men börjar fan tveka!
För när självförtroende är på botten och man försöker hitta tillbaka till sig själv mellan blöjbyten, pokerfacet och alla lögner som ständigt yrar runt huvudet när man dessutom bor i en resväska med sitt barn på armen så är man inte så kaxig och tuff längre och hjärnan börjar då såklart spöka.
Ungefär som en person med dåligt immunförsvar blir dålig av minsta lilla bacill blir jag nedbruten och mindre för varje lögn, svek och bråk.
Det sorgliga är att tillslut inbillar man sig att man är värd noll och ingenting..
Det sorgliga är att folk gottar sig i andras olyckor.. Det är skrämmande!
Det positiva i allt skit är att om man redan är nere på botten så kan man bara klättra uppåt, och bli starkare!
Och det tänker jag göra, synd om den som försöker hindra mig igen, den lär tänka igenom sina finaste stunder i livet!


Carrie Bradshaw: om han verkar för bra för att vara sann så är han nog det.

Under allt elände har dagen varit bra, julhandling, shopping, bus&lek land med Milo!