Att önska sig lite snö var tydligen en misstolkning då tydligen hela himlen öppnat sig och öst ner snö, plus en storm på det -check!
Då var det klart för denna säsong, eller?
Vaknar tidigt imorse av en halvt hysterisk pappa som gormar att han minsann inte tänker släppa iväg mig och Milo i detta oväder, när min pappis inte tycker att man ska nyttja bilen då är det nog så, för rallykalle him self har minsann aldrig problem att köra oavsett väder & vind, utan skriker alltid högst och härjar som en galning bakom ratten i bilen för att alla andra bilister kryper fram och inte kan köra!
Gnuggar mig i ögonen och kollar ut på vinterlandet som yr utanför fönstret bakom adventsljusstaken och konstaterar att pappa faktiskt har rätt, konstigt nog tycker JAG att MIN PAPPA har rätt- det händer inte ofta (!)
Överväger med min stöttepelare, rådgivare & bästa vän även kallad mamma, och självklart ska inte jag och Milo ut i busvädret för att köra 15 mil för att jobba 2 (två) timmar, nej nej!
Flyg, skolbussar och tåg inställda- välkommen vintern, jag checkar ut!
Så enda sträckan som svarta Madame, min nya vän BMWn ska rulla är korta biten mellan föräldrarnas hus..
"Vet att det är en rondell här, eller ? Har jag fel ? Den syns inte men jag har för mig att den ska vara här nånstans! Jag tar ut svängen för att ev hindra att jag kör på kanten, vilket skulle vara typiskt mig, tar kanske ut svängen för mycket för plötsligt är jag nästintill fast, djup snö.. Vitt överallt ! Hej å hå- jag är på gräsmattan och spinner runt (!) "
Bilen blir efter det orörd och några samtal senare är jobb, dagis och sambo informerade om dom nya spelreglerna som gäller. Vi blir kvar i Västerås- en natt till!
Inte varken mig eller Milo emot. Här blir jag serverad allt och lever som ett barn jag en gång var här medans Milo får all uppmärksamhet av allt och alla i omgivningen så gissa vem som spelar på det och är Tarzan hela dagarna?
Vi har det bra.
Men samtidigt nånstans finns en saknad, en tomhet och en längtan..
Mr M ska bli ihjäl kramad när han kliver innanför dörrarna på B-gatan imorgon kväll nångång strax innan dygnet byter skepnad!

Ligger ännu en natt i ett av mina barndomshem, denna gång hos styvfar och mamma på vägen By ute på landet!
Milo sussar sött och om jag lyssnar ordentligt hör jag hur det yr runt husknuten, skräck-blandad-förtjusning.
Med endast 30 minuter kvar av dagen och ännu lite närmare jul bestämmer jag mig för att sluta min bruna ögon, dra ut tofsen i håret och rufsa runt för att slutligen nudda kudden och drömma mig bort en stund!
God natt vänner & fiender, vilka ni nu är som läser..