Denna dag har varit lång, för lång för mitt tycke!
Jobb på skobutiken med världens klokaste och roligaste människa.
Känner alltid ett lugn i hennes närhet, känner mig fin & duktig!
Önskar att hon var en familjemedlem till mig, underbara människan!
Timmarna rusar iväg och jag får träffa min betydelse en timme innan nästa jobb kickas igång! Det betyder massor.
Klarar inte en dag utan Milo, inte en enda dag! Det bara går ju liksom inte, hur ska jag klara av att dela honom med hans pappa ? Hemska tanke. Men så är verkligheten och det är bara dags att börja vänja sig! Hujedamig !
När jag kliver in på jobb nr 2 möts jag av en annan sanning som inte rör mig, ändå vill jag kräkas och ilskan gör att jag börjar gråta (!)
Stampa ner mig, spotta på mig, slit ut mitt hjärta och mal till färs och ge till vargarna i skogen, skrik mig i ansiktet och våldta mig.. Det gör ont en stund men jag reser mig tids nog och blir starkare ! Men snälla såra inte folk jag bryr mig om- för det gör minst lika ont! Hade jag kunnat så skulle jag även ta den smärtan..
Mellan hysteriska skrattanfall, plötsliga tårar och en svajande hes röst så har jag ju självklart hunnit med att sätta på mig mitt pokerface och mitt läppstift för att le och skratta bakom baren och servera öl & drinkar, en å annan tallrik här även ridit på min vänstra underarm.
Med stora hökögon i färgen brun har jag spanat åt höger.. Åt vänster .. Åt höger igen, i jakt efter han som ska bli min rebound, min övergångskille- självklart utan vidare framgång.
Vart är du ?
Börjar tröttna på Mr Bass, han är ju bara intresserad av alla andra, han ser liksom inte mig, utan varje gång våra blickar möts och jag väntar på att han ska starta en konversation så kommer Blair, Serena och alla andra och stör..
Så nu söker jag Dig som finns lite närmare och inte bakom rutan !

Med trötta ögon och tungt huvud lägger jag ner huvudet på kudden direkt efter jag rufsat om håret lite extra, för det är ju så skönt!
Gömmer bröstvårtorna under täcket, ihopp om att ha dom kvar imorgon- jag tänker fightas med kylan som försöker sno dom av mig, samtidigt som jag ligger som en båge- en ooostkroook som min Västerås vän Maria Montazami hade sagt!

Tack och godnatt livet !