Lämnar en hysteriskt skrikande unge på dagis och jag gråter när jag går därifrån, men måsten kallade!
Iväg på P-möte på Harrys och massa gofika- precis vad jag behöver som gått upp 5kg på 6 veckor (!) Tanken var ju att bjuda vännerna på det inte smoffa mest själv.
Sen kom turen som en osynlig, doftfri och omärkbar skugga och la sig som en silkes hinna över mig och min kropp..
Får samtal att nån sett min cykel och jag går hem med snabba små steg och ser min fina cykel, eller äre min? Hur ska jag veta det? Törs jag titta ?
Testar nyckel i låset och självklart gick den upp lätt som en plätt. Så där stod hon min fina vän, blöt och säkert livrädd för tjuven som kidnappat henne !
Stackars fins cykel- nån har tafsat på henne! Men nu är hon i min ägo igen och jag är super glad.
Men varför har nån ställt den där den stog?
Bär cykel och Milo upp för trappan och svetten sprutar åt alla håll!
Hinner precis ställa ner unge, cykel och påse samtidigt som jag stänger dörren och hör regnet ösa neg utanför! Vi hann precis utan en droppe på oss- vilken lyckodag!