Dagen näst bästa händelse denna stormiga Tisdag var helt klart
de 2 timmarna jag spenderade
till att skratta & gråta åt
´Dyngkåt & hur helig som hellst´

20 sekunder efter jag tryckt på play börjar skrattet..
´Hur ska detta gå?´
Det räckte med att bara titta på Mia Skäringer i en för liten bikini på hennes
inte helt smidiga kropp med ritningar på magen
för att förstå att detta är helt rätt för mig i detta burriga & mörka höstväder,
det här kommer få mig att glömma tid & rum.
Sen sätter hon igång, dåren själv liksom..
Skämtar om sina egna brister och fel,
älskar ironiskt sig själv för sina skavanker och lever i verkligheten,
man bara måste älska henne!!
´Exakt min humor och jag ler så det drar i käken´
Så rapp & rå i käften att jag inte kan göra annat än att skratta hysteriskt,
det blir ett sånt där anfall som inte går att stoppa hur mycket man än försöker.
Känner mig lite dum då jag vet hur lyhört det är i vårat hus
(brukar höra när grannen kissar varje morgon kl6.00)
så kanske vet grannarna att jag är själv hemma förutom Milo,
och funderar om jag helt har tappat greppet?
Hur som hellst oavsett om jag känner mig dum,
är ensam & antagligen tappat greppet antal gånger i livet soo far,
skrattar jag högt, länge & åt allt,
det går inte att hålla tillbaka- åå så kom tårarna!
Som en hysterisk höna hoppar jag upp & ner i soffan så min stackars son vaknar i min famn,
han tittar upp på sin hysteriska & galna mamma som torkar tårarna med
första bästa handen nådde- SPYTRASAN!

Med kramp & spyrester i ansiktet känns livet lekande lätt
och jag är redo att face:a stormen som nästan dragit bort min balkong från väggen!