Mia Törnblom



Jag älskar starka människor!
Inte starka som i muskler.. eller jo det ger mig nästintill orgasmer.
Men nu menar jag starka människor
som med stark vilja & lite jävlar-anamma.
Började läsa
Mia Törnblom´s självbiografi i förrgår,
och nu läser jag så fort jag får ett litet tillfälle över.
Jag är fast!
Hej jag heter Maja.. och jag är beroende!
Jag önskar att jag hade ljudboken så jag kunde lyssna lite och spola lite
för att slutligen bli klar på några minuter,
jag kan ju inte vänta !
Men nu sitter jag, och ligger.. och står överallt med boken i handen för att nyfiket
få reda på mer om hennes förra liv.
Bantning-Amfetamin, fest-Heroin..
När vardagen flyter ihop och allt handlar om att stå på plattan och försöka få tag på dagens ranson med
njutning.
´Det är klart jag fattar att folk knarkar och lever destruktivt men jag kan ändå inte låta bli
att bli fascinerad av knarklivet´
Hur kan man bli så nere i skiten ?
Jag kan inte fatta att det är så svårt att ta sig ur,
det är helt overkligt för mig.
Går det inte bara att tänka som Lotta på Bråkmakargatan om hennes hostmedicin:
När jag bestämmer mig för att inte ta den, så tar jag den inte!
Det är ju enkelt, right ?
 När Mia har knarkat i 10 år (!) varav 7år med Heroin
så hela kroppen är ärrad av alla sprutor
får hon hjälp att ta sig ur sitt beroende,
och efter det börjar hennes "liv".
´Det är så spännande att jag inte kan sluta läsa utan tvingar mig själv
att lägga ifrån mig boken när raderna flyter ihop och jag har "skapat" min egen historia av
alla bokstäver som flyter runt framför mina ögon´

Mest gripande & hemskt är när Mia beskriver hur hon tar skit droger när hennes "underbara" heroin
inte finns tillgängligt
och hon har låst in sig på toan i 8 timmar.
Hög som ett hus och helt flippad får hon för sig att det finns finnar under hennes hud som
är på väg ut,
det vet hon även om dom inte syns eller känns än.
Så hon får tag på en pincett & ett rakblad och börjar klämma i ansiktet,
inlåst och i sin egen värld i 8 timmar.
8 galna timmar av hallucinationer.
Hon får slutligen tag på heroin
och blir "frisk" igen.
Hon mår bra & känner sig oövervinnlig..
Tills hon ser sig i spegeln och får syn på sitt trasiga & blodiga ansikte,
då är det helt ofattbart & konstigt.
Vad har hänt i ansiktet??

DET VAR HENNES VARDAG I 10 ÅR!

Nu måste jag läsa vidare..



Allt går bara man vill !
Det är bevisat..


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0