Då var det dags för dom efterlängtade kvällsveckorna (NOT)
vilket innebär att mina andra hälft,
definitivt bättre hälft,
jobbar kväll och är borta hela dagen.
´Great´
Bara jag & mina två vilddjur hemma,
vilket egentligen är långt ifrån bara,
ibland för mycket istället.
´Jaa jag erkänner,
det är tufft vissa dagar´
Tex som denna dag..

Tränat stenhårt på gymmet,
ungefär som att det vore sista gången jag skulle dit,
måste passa på eftersom jag denna vecka inte hunnit dit.
För det ska hinnas göras 1000 saker innan Mr M ska till jobbet,
prioriering kallas det tydligen.
Iallfall går jag eller nästan springer till Svärmor som haft Milo en stund,
för att slutligen komma hem,
svettig, trött & hungrig.
Bär 8,4 kg tunga Milo med overall upp för den förbannande trappan med
48 steg,
det är då jag tror att nått himmelriket,
när jag får syn på dörren;
M. Hedström M.Vatanen!
´Yeeeey´
Sliter av Milo kläderna så han inte ska få damp,
själv står jag med svetten droppandes eftersom jag är fullt påpälsad efter promenaden hem i kylan.
Som ett brandlarm sätter ungens skrik igång och jag får skynda mig av med kläderna, leta napp,
slita bort katt-fan från mitt ben & sätta på badvatten samtidigt.
Matar katt & kastar mig & Milo i ett bad,
känner mig inte ett dugg avslappnad trots värmen i vattnet & oljan som bildat små ringar på vattenytan.
Hinner inte torka mig själv utan kastar en handduk om Liten och värmer han fort,
på en hundradels sekund ska han ha mat & hans övertrötthet börjar synas & märkas mer och mer för varje sekund.
Med vatten droppandes från mina fransar trycker jag ner gröten i halsen på Milo,
förbereder hans tandborste & hans säng,
skakar av mig katten från benet hundra gånger till när jag yr som en virvelvind i våran trånga tvåa,
med Milo efter mig som en svans,
som dessutom ylar, gråter & skriker!!
´Jag börjar bli smått hysterisk eftersom mitt blodsocker är för lågt och jag behöver mat
efter min träning som jag avslutade för timmar sen´
Då när jag trodde att det värsta var över och jag nästan kan blunda & känna doften av mat,
börjar nästa Mision Impossible.
Lägger Liten,
springer ut i köket i tystnad & brer två knäckemackor-Milo vaknar så jag skyndar in i sovrummet,
han somnade om fort och jag skyndar ut till mina efterlängtade mackor.
DÅ STÅR KOMPIS OCH SLICKAR BORT SMÖRET PÅ MINA MACKOR!
Tack men nej tack och mackorna pryder papperskorgen,
det får bli fil & cornflakes istället,
´yummie´
Då vaknar Liten igen och jag går in och försöker trycka in nappen i munnen på honom,
men denna gång ska inte somna utan fajt och det tar sin lilla tid,
men mamma vann tillslut.. eller ?
Nu känner jag inte mina ben och det känns som jag ska svimma,
så jag drar mina ben efter mig till köket för att öppna halsen och hälla i mig min filjävel..
CORNFLAKES I FIL EN LÄNGRE TID BLIR VÄRRE ÄN ATT ÄTA PÅ EN DISKTRASA FULL MED SPERMA & GAMMAL MJÖLK!
Också det får kastas bort & jag bestämmer mig för att göra ett sista försök att få i mig nått i min
rivande magra mage.
Brer åter igen knäckemackor & lägger kalkon på,
hinner ta två tuggor & Liten är igång igen och testar sin stämma.
Kastar mackorna på boret och rusar till min bebis!
När han somnat för tredje gången på en timme får jag känslan att det var sista gången jag var uppe,
nu måste jag få mat!
KOMPIS HAR SLITIT LOSS KALKONEN FRÅN MINA MACKOR OCH PRYTT BORDET MED AVBITNA SKIVOR;
SOM SMÅ DUKAR ÖVER HELA KÖKSBORDET!
OCH DÄR STÅR DEN SVARTA FARAN OCH GOTTAR SIG MED ATT ÄTA KALKON!
Tydligt att jag inte ska äta,
utan fortsätter min svältningsdiet.
FredagsMys- Stryka skjortor till Söndagens dop, plocka undan i vårat bagdad hem
och slutligen slå på stort och kanske.. Svimma ??



Tur att jag bara är ensamstående varannan vecka..