Såå..
Den omtalade 13dagen är förbi och jag överlevde !
Men dagen började med att jag råkade somna till
och blev 1 timme sen i mina planeringar.
Men jag hann till bussen..
Med halva mitt liv och lite till börjar nervositeten krypa sig på,
Hur ska jag få med mig allt på bussen ?
Hur ska jag komma på med vagn, bilbarnstol & väskor ?
Möter nån från himlen som hjälper mig på med allt!
Sätter mig och pustar ut,
JAG ÄR PÅ BUSSEN!
Meen..
En konstig känsla slår mig att jag glömt nått,
tittar runt mig..
Milo, mig själv & onödigt mycket kläder,
så vad kan jag ha glömt nurå?
MOBIL JÄVELN !
Känner klump i halsen och känner mig lite kluven om jag ska åka iallafall eller
hoppa av och gå och hämta min kära vän ?

Får syn på en snygg svart BMW genom rutan
och fattar efter några sekunder att de är våran bil !
Och ut kliver,
inte bara världens snyggaste pojkvän & bästa pappan
utan min stöttepelare & bättre hälft
som håller reda på mig.
Han upptäckte att jag inte hade mobilen med mig och hann nätt & jämnt lämna den till mig innan
bussen tog oss vidare mot Örebro !
Men HerreGud
hur skulle jag klara mig själv ?
Helt omöjligt när jag är så splittrad jämt !

3,5 timme senare är jag & Milo i mitt barndomshem
för att kasta i oss mat innan vi ska vidare på kalas!