Kollade på Södagsfilmen på TNv igår
med Mike!
Jag blir lika trött på mig själv varje gång
jag kollar på nått som innerst inne vet att jag kommer att gråta till.
Och självklart var det här en sån film !
Kommer på mig själv med att ha fruktansvärt ont i hjärtat
och en svidande känsla under ögonlocken.
Försöker hålla tillbaka tårarna
med all kraft jag kan för att inte gråta som en baby.
´Jag lever mig alltid så mycket in i filmerna jag kollar på
så för ett ögonblick får jag för mig att jag är med i filmen´

Att som pappa tvingas bo på olika slags uteliggarhem med sin 5 åriga son
måste vara en fruktansväd känlsa.
Att mamman till barnet flyttar och inte vill hjälpa till att kämpa
är så fruktansvärt vidrigt.
Så nånstans under täcket och mellan textraderna bestämmer jag mig för att
faktiskst glädjas åt det jag har !
Efter att ha stängt av TVn & gråtit en skvätt
tänker jag på mina underbara vänner & famlij,
och bestämmer mig för att jag är en av få som verkligen är
så lyckligt lottad som jag är!
Slänger en blick på Mike som somnat en timme innan och
ger av ett leénde eftersom han är världens underbaraste människa
och han är min !
Jag är RIK!!
Jag har ER!