Sanningen & Verkligheten är grym!

Jag har sett det värsta på tv nånsinn!!
Ett repotage om ett barnhem i Bulgarien,
där barn som var döva, blinda eller handikappade av nått slag bodde.
Även barn med downsyndrom & autism fanns på hemmet.
Ville du inte ha din unge kunde du lämna den där också!
Alla "ovälkomna" barn kastades in i ett hus,
som ska kallas barnhem,
där dom ska få vård av kunnig personal.
Vårdarna är de vidrigaste & äckligaste folket jag
någonsinn sett.
När till och med "chefen" för själva hemmet
säger att de inte spelar nån roll vad som händer eller
inte händer för ungarna är ju sjuka och ska
ändå inte leva så länge,
då är man fundersam på vart världen är på väg.
Empati & omsorg är inget dom varken hört talas om
eller tänker jobba efter.
När alla barn sitter tysta brevid varandra på varsinn trästol,
kramar om sina knän och gungar fram och tillbaka hela dagarna..
Fram och tillbaka..
Då känner jag hur det bränner under mina ögonlock och jag vill bara åka dit
och ta med mig alla barn hem!
Barnen som var allt mellan 2-14 år gamla,
varken lekte eller ens pratade med varandra
eller med vårdarna.
Bara satt och gungade på sina stolar om dom inte var
för sjuka & magra för att ens orka ta sig upp ur sängen.
Alla hade blöjor eftersom deras kroppar lagt av att fungera som dom ska
för länge sen.
Så magra barn att dom inte kunde gå själva,
så trasiga att benen gick av på dom.
Trasdockor!
Vissa ungar hade liggsår, blåmärken & till och med
blod på sig!!
Personalen tyckte inte att nått va konstigt med barnen,
för dom är ju sjuka!
Personalen gjorde sitt jobb,
dom fick ju mat.
Men uppmuntran, beröring & kärlek då ?
Det ingick tydligen inte i deras jobb.
Att se ett sånt repotage gör så jävla ont i hela kroppen,
men att det faktiskt händer hela tiden med massa
barn är fruktansvärt, avskyvärt, vidrigt..
sorgligt!
Dumma föräldrar som inte hälsar på sina barn,
vidriga vårdare som missköter sitt jobb,
äckliga värld!
Egentligen vill jag inte ens se nått sånt där,
jag vill inte veta sanningen,
för åter igen kommer den som ett slag i ansiktet,
sanningen gör ont & verkligenhet är grym.
Jag mår bra i min bubbla av frihet, självbestämmande,
lycka & kärlek.
I min perfekta värld!
Trodde de va alla människors rätt till ett
värdig liv,
med det kanske bara är vi som har "tur" som har rätt till det ?

Hoppas jag inte träffar dom stackars små liven i mina drömmar
som jag strax tänker besöka.

Hoppas jag träffar..





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0