Att vakna tröttare än nånsinn på Fredag morgon
och avsluta helgen i bilen för att åka 15 mil
hem på Lördag natt runt 03.00
är något jag minns,
resten är ganska suddigt.
Att  jobba 4 pass på 2 dagar gör att hjärnan
blir ganska kokt.
Fredagen var de premiär på Sjökrogen
och jag vistte inte om jag skulle överleva där bakom
baren med knappt nå syre.
Nästan 900 gäster.
Natten går fort & jag avslutar med ett leénde på läpparna för
att bege mig till Rönnby för att få sova 3,5 timme
innan nästa jobb drar igång igen.
Lördagen bjuder bara på massa jobb,
och jag känner mig varken levande eller död,
ugefär som det ska vara när man är Restaurangare,
men hur var de med det egentligen?
Skulle inte jag plugga bara ?
Hursom hellst så ick jag hela dagen och längtade
efter att få åka hem igen.
När jag nångång mellan drinkar och folk kollar ut
och får syn på Corvetten så känner jag glädje ruset i kroppen
och helgen är slut!
Jag ska få vila!
Tack,
det kanske finns en Gud trots allt!