En stund trodde jag att jag va känslokall, på riktigt!
Så många gånger som jag försökt tvinga fram tårar för att de hör till
när man kollar på nån kärleksfilm tex,
men det kommer inget, torr som en öken.
Jag kommer lämna den här jorden utan att ha gråtit till;
P.S I Love you,
bland annat.
Men igår hände nått,
det rann tårar i massor, och det gick inte att stoppa!
Jag kollade på Hachiko ♥
Den va så bra & jätte sorglig,
när jag väl börjat gråta så gick det inte att stoppa,
var rädd att få vätskebrist ett tag.
Mellan varven gömde jag mig under täcket för att inte visa alla mina miljoner tårar
som rann ner över kinderna.
Varför blev det så?
Kom dom uteblivna tårarna på en och samma gång ?
Eller är det nå undermedvetet som spökar?
Hmm, mycket att fundera kring,
 som man förmodligen aldrig får svar på,
det enda jag vet är att de iaf inte är normalt att gråta så där hysteriskt för en film.
Att filmen var verklighetsbaserad gjorde det inte enklare att sluta gråta heller.
Efter filmen la jag mig i sängen under täcket,
och va allmännt nere,
men HALLÅ!
Det är väl fan inte jag som förlorat min husse,
och är en hund som dör i sin ensamhet?
Sjukt..



När jag vaknade och kollade mig i spegeln fick jag mig en chock,
är det där jag?
Och ville gråta för det också!
Jag har gråtit sönder mina ögon!!
Så ikväll ska jag göra eye lift,
så jag blir mig själv i ansiktet igen.





Hachi :)